Senaste inläggen

Av Sofia Eriksson - Tisdag 9 maj 21:32

Kära Ni!

Det är tisdag den 9 maj och idag snöar det på Öland...! 

Förutom denna smärre väderkatastrof då vi i lördags njöt av sol och sommarvärme, så är allt som vanligt.

Min älskade make har börjat sitt nya jobb och har fullt upp, våra döttrar jobbar på bra i skolan med läxor och vänner, lek och bus och mycket bad i vårt spa-bad, som vi fått köpa av våra fina vänner som visste att min nacke skulle må bra av värmen.


Våra älsklingar sover och jag har äntligen loggat in mig på min lilla blogg. Dock blir det inget långt inlägg idag då armar och nacke redan värker enormt. Att jag åkt på en dunderförkylning gör det hela inte bättre...hostan är hemsk och då framför allt för bakhuvud och nacke, får högre tinnitus och migrän och blir yr.


Nu har jag efter nästan 6 år skickat in mina sista papper till min jurist, som för övrigt är världens bästa, hon har med sin kunnighet och fina personlighet hjälpt mig under alla dessa år!! Hon heter Ingela Flamborn och jobbar på Trafikskadejuridik i Råå. Nu väntar vi på slutgiltigt beslut från Trafikskaadenömnden, har fått mitt ärende prövat 1 gång och nu ska det alltså prövas för andra och sista gången, detta kan ta ca 6 månader. Det handlar om inkomst- och pensionsförlust.


Jag ska nästa vecka få träffa en ny husläkare. Det besöken bör resultera i en röntgen av skalle/bakhuvud. Återkommer om detta och med mer information om mina tankar kring forskningsresultat som härrör Chiari Malformation efter trauma mot nacke.


Nu säger jag godnatt,

kram

/Whiplashmamman 

ANNONS
Av Sofia Eriksson - Söndag 12 mars 19:29

Kära Ni,

Jag älskar ju att skriva i min lilla blogg. Jag får ur mig tankar och känslor, får respons av Er, kanske kan jag peppa och inspirera Er i er situation som nackskadad med allt som det innebär.

Ibland känner jag att jag inte har något att skriva om. När varje dag känns likadan. Jag har ont, ont, ont. Jag är less, less, less. Jag är så trött på de läkare jag och min familj möter som direkt sätter sig på sina höga hästar och talar om för mig "hur det är": att alla har ju olika symptom och det är upp till var och en hur man vill att dagen ska bli. Osv...

Min nya husläkare tyckte inte att jag hade något att oroa mig för, jag har ju sjukersättning. Då talade jag om för honom hur jäkla dåligt betalt jag får varje månad av Föräkringskassan, trots att jag är en 36 årig akademiker med all vilja i världen att kunna återgå i arbete, att jag själv tagit lån för att kunna bekosta mina nackoperationer...Jag gav alltså min husläkare NÅGRA av anledningarna till att jag ibland kan känna mig stressad och orolig... Då förstod han lite bättre. När han sedan talade om för mig att jag ser så pigg och fräsch ut och att han minsann träffar riktigt trötta människor, så gav jag upp.


Jag ville verkligen inte ens besöka vårdcentralen. Men jag gick dit pga mina symptom som ökat med tiden, bla hjärtklappning, snabb puls som både känns o syns på magen och detta oftast när jag sätter eller lägger mig. Jag känner hur allt bara rusar i kroppen, myrkryp i benen osv. Jag fick utskrivet ångestdämpande som jag kan ta vid behov...


Jag tänker mycket på att försöka hålla mig i ett avslappnat tillstånd, stress är fruktansvärt dåligt för mig. Jag kan lätt bli stressad så hela kroppen blir spänd och då ökar smärtan direkt. Jag försöker vara i nuet. Göra det jag mår bra av. Så när tjejerna gått iväg till skolan vilar jag mycket. Ligger eller halvsitter stilla. Sover ibland om jag sovit dåligt på natten. Går ut lite med vovven. Senaste tiden har min huvudvärk varit för jäklig. Domningarna i ansiktet släpper inte, de brukar ju komma och gå, men nu är det konstant. Likaså i armar och händer. Sånt tryck i huvudet och tinnitusen ökar i takt med huvudvärken. Jag mår illa och är yr. Tar ibland värktabletter men vill helst vara utan.


Men även om jag är i nuet, med min kära familj så finns tankar om framtiden. Hur kan jag bli bättre, hur kan jag minska smärtan, då särskilt huvudvärken? Det är den som är invalidiserande.


Jag väntar en kallelse till en neurolog här i Kalmar. Jag ska be om en MRI av skallen. Helst vill jag göra en Upright MRI, då sitter man upp och de bilderna visar mycket tydligare hur nacke och skallbas är skadade. Det finns en sådan i Umeå och jag kommer att be om remiss dit. Sedan finns det även en Upright MRI i London.


Det jag vill undersöka alternativt utesluta är om min nackskada jag fick då jag var med i bilolyckan kan ha orsakat en Chiari Malformation. Nya studier visar att det kan finnas ett samband mellan ett nacktrauma och CM -symptom. Kort beskrivet är Chiari en medfödd missbildning där lillhjärnan har för stort utrymme och då trycks ner och trycker på ryggmärgen och nerver kommer i kläm. Nu finns forskning som föreslår att ett nacktrauma inte bara kan ge symptom som en CM utan även orsaka det!


Jag läser på om detta, förbereder mig och då jag får träffa neurologen får vi se hur vi kommer att gå tillväga.

En dag i tagen, leva här och nu men tänka lite på framtiden kan väl aldrig skada?!


Stor kram,

Whiplashmamman

ANNONS
Av Sofia Eriksson - Onsdag 11 jan 14:10

Kära Ni!

 

Nu är det nytt år och det är till stor del upp till oss själva att göra detta år till någonting bra. Mitt år har börjat med extrem nacksmärta utbredd över axlar, ner i vänster skulderblad, typ låsning/kramp. Jag har haft huvudvärk och varit så yr och när jag ställt mig upp fått blodtrycksfall och nästan svimmat/kräkts. Börjar återvända till min vanliga vardag, dock trött i huvudet!! Jag har väldigt svårt att somna på kvällarna. Kroppen kan inte slappna av, som vanligt kryper det i benen men nu på sistone även i bröstet och jag får panikkänslor. I min tidiga ungdom hade jag panikångest och vet ju vad det är och hur det fungerar. Men jag anser inte att jag "borde" ha det nu. Jag som känt mig så lugn och harmonisk, lever i nuet, känner sån tacksamhet, koll på läget, mina papper i bra ordning osv. 

 

Men hallå!!! Jag är en 36-årig 3-barnsmorsa med ett stort hus och en trädgård. Jag har typ kontrollbehov. Vill att det ska vara ordning och reda, alla ska må bra i min omgivning, barnen ska vara hela och rena åtminstone när de går iväg till skolan. Jag vill stötta mina barn med skolarbete men inte pressa, jag vill att de ska få vara barn men ändå lära sig hyfs och visa respekt mot andra människor. Vill att de ska få ägna sig åt de hobbies de må vara/bli intresserade av men samtidigt hinnan varva ner i hemmets lugna vrå. Jag har en man som är fantastisk, min stöttepelare i allt, min livskamrat som jag känt och varit tillsammans med i snart halva mitt liv. Jag vill vara en bra fru!!

 

Sen har vi ju den delen av mig som är kroniskt sjuk- lever med kronisk smärta som vissa dagar gör att jag bara kan ligga i ett mörkt rum och sova. Samtidigt ha bra kontakt med försäkringskassan och min jurist (som är fantastisk) och försäkringsbolaget. Jag måste bevisa att jag visst hade arbetat heltid om jag nu var oskadad. Trots att en man på försäkringsbolaget undrade hur det skulle vara möjligt eftersom min man arbetar heltid och vi har 3 barn! Har ni hört?? Ja välkommen till nutiden tänker jag...

 

Så självklart finns en inre stres och oro som gnager. Jag var på vårdcentralen och tog prover för att utesluta överproduktion av sköldkörtelhormon. Det skulle kunna förklara min inre stress men hjärtklappning och snabb puls som drabbar mig titt som tätt. Oftast när jag ligger o vilar!? Men proverna var normala. Nu ska jag träffa min husläkare igen och se om jag böronen äta någon "lugn-medicin" eller någon sömnmedicin. För närvarande tar jag ibland Imova insomningstablett som fungerar. Är bara rädd att behöva ta den för ofta.

 

Samtidigt ska jag be min husläkare om en remiss till Dr Bo Bertilsson på Karolinska i Stockholm. Jag har blivit "utredd" och bedömd och behandlad under åren. Men jag tänkte ge denna framstående forskare och smärtläkare en chans!

 

Nedan har jag kopierat en text om honom och hans metod och teorier:

 

Kram på er!

/Whiplashmamman 

 

 

 

 

 

Besvärsteckning och sporrar avslöjar nervsmärtan

Published 2009-02-16 00:00. Updated 2013-11-26 10:22

[PRESSMEDDELANDE 2009-02-16] Säkra, enkla och billiga metoder att ställa diagnos på patienter med nack- och ryggsmärta är att låta patienten själv skugga sina besvär på en ritning av kroppen och att använda markerande sporrar. Det visar en ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet.

Bo Christer Bertilson
Foto privatBo Christer Bertilson

- För en erfaren behandlare tar det bara sekunder att ställa en preliminär diagnos. Metoderna kan ge en viktig vägledning om det är ett lokalt fel eller en nervstörning och i så fall vilken eller vilka nerver som kan vara påverkade, säger forskaren Bo Christer Bertilson.

 

I över 80 procent av fallen sammanföll diagnosen från en besvärsritning där patienterna själva skuggat sin smärta med resultaten från ett 60-tal olika kliniska tester, visar den nya avhandlingen från Karolinska Institutet. En slags sporre som rullas bimanuellt utmed huden visade sig bra för att testa smärtkänslighet. Totalt har 200 patienter från primärvården ingått i fyra delstudier där två behandlare oberoende av varandra har gjort kliniska undersökningar av deltagarna.

 

Bo Christer Bertilson, allmänläkare och idrottsläkare på Torvallakliniken har arbetat fram metoderna och använt dem på sina patienter under många år med gott resultat. Som forskare vid Centrum för allmänmedicin (CeFAM) har han nu även utvärderat dem vetenskapligt.

 

- Det är bra, enkla och användbara metoder. Vi i vården förlitar oss i många fall mer på avancerade apparater i stället för att använda händer och ögon och se hur och var patienten beskriver sina besvär, inte bara smärta, säger Bo Christer Bertilson.

 

Nack- och ryggbesvär är en växande orsak till sjukskrivning och förtidspensionering. Samtidigt är det idag svårt att hjälpa denna grupp. Bo Christer Bertilson ville hitta ett sätt att bedöma besvärsmönstret mer brett. En av studierna visar att 8 av 10 patienter som sökt för besvär i nacke, skuldra eller axel hade nervstörningar från ryggraden i det område där de upplevde sina besvär.

 

- Diagnosen blev att felet satt i ryggraden och inte i musklerna. Jag hoppas att resultat kan leda till att fler kollegor får upp ögonen för att spinalt utlöst neurogen smärta är vanligare än man tror och vara uppmärksamma på det när en smärtpatient ska utredas och behandlas, säger Bo Christer Bertilson.

 

Han menar att resultaten förhoppningsvis också kan ge många patienter en förklaring på sin smärta och därmed öka möjligheterna att få rätt behandling och ökad livskvalitet. En annan intressant upptäckt var att jämfört med MR-kamera gav bland annat sporrarna och besvärsteckningen betydligt fler fynd av neurogen påverkan.

 

Andra resultat i avhandlingen tyder på att patienter ofta underdriver sina besvär, snarare än överdriver. I en av studierna medger två tredjedelar av deltagarna att de har besvär på fler ställen som hör ihop med samma nervstörning när läkaren väl tog sig tid att fråga efter mer än vad patienten hade sökt för. Bo Christer Bertilson menar att läkare kan ha en tendens att inte låta patienten tala till punkt.

 

I framtiden hoppas han att läkarna kan göra smärtbedömningar via Internet. Patienten ska exempelvis kunna skanna in sin besvärsteckning eller hålla upp den framför en kamera

 

- Om man någon gång kan använda ordstävet att en bild säger mer än tusen ord så är det här, säger han.

Av Sofia Eriksson - Lördag 7 jan 13:19





         

Kära Ni!

God fortsättning på detta nya år, 2017. Jag har inga nyårslöften som jag måste må dåligt över utan jag fortsätter med min livsplan- nämligen att må så bra jag kan genom att ta hand om mig själv, umgås med nära och kära och fortsätta leta specialistläkare! Jag önskar att min familj ska få vara friska och glada och lyckliga. Att vi får ha snön kvar ett tag så alla barn får leka ordentligt och åka pulka, och att vi sedan får en vacker och varm vår. 


Efter jul har jag gått en promenad varje dag. Inte så långt men lite fortare än jag brukar. Inte så många men fler dagar på rak än vad jag brukar. För några dagar sedan kände jag att jag hade ont i nacken vänstra sida med omnejd, axel och omkring skulderbladet. Jag har även under en längre period haft ont i ländryggen. Värre vissa dagar och andra dagar känns det inte alls. I slutet av den här sista promenaden högg det bara till som knivar i de ovan beskrivna delarna och efter det har det bara blivit värre. Jag har haft jätteont och legat i sängen i flera dagar. Huvudvärk stegrade, yr och dimsyn. Alltså som vanligt fast mycket värre. Tilläggas bör att såhär kring jul har jag varit mer aktiv än vanligt förstås, barnen har jullov och vill baka maränger, Lova på en av bilderna. Vi har haft besök av nära och kära, bla min systers ljuvliga 2 åring som man bara inte kan sluta krama och pussa på! Så min kropp och framförallt nacken sa stopp. Såhär mycket fixar inte du fru Eriksson. Nåväl. Då vet jag.


Jag har ätit alvedon och ipren, smörjt med Voltarengel och använder min nackkrage. Vägrar de hemska oxyconton/oxycodontabletterna! !! Tagit stesolid för att låta muskler slappna av. Igår satte jag på ett Norspanplåster som man byter ut efter en vecka. Det är ett sorts morfinplåster som med jämna mellanrum släpper ifrån sig smärtstillande. Idag är jag lite bättre. Lite rörligare. 


Jag kommer att hålla mig väldigt stilla nu en period. All rörelse och aktivitet triggar igång kraftig smärta. Särskilt jobbig är nervsmärta ifrån axlar och ner i överarmarna.


Att ligga still är tyvärr jobbigt för ländryggen. Så jag vrider och vänder mig. Sitta gör för ont men det går korta stunder, sen blir det ett outhärdligt tryck från nacken ut över axlarna och det värker och sticker o ansikte och armar och händer. 


Just nu funderar jag starkt på att göra en "Upright MRI". Det kan man exempelvis göra i England så ekonomisk och logistisk planering krävs.

Jag har även fortsatta funderingar på att åka till en Smärtklinik för utredning, bedömning och eventuell behandling. Mer om detta framöver.

Än så länge är målet att kunna vara uppe på benen. Den här smärtan är verkligen hemsk!


Jag önskar Er alla en trevlig helg, och nu när det är mycket snö och halt ute på vägarna så ta god tid på er och kör försiktigt! Det är bättre att komma försent i detta liv än att komma för tidigt i nästa. ..


Kram

/Whiplashmamman ♡





Av Sofia Eriksson - 17 december 2016 11:13

Kära Ni,

Det är lördag förmiddag hos familjen Eriksson i Torslunda på Öland. Vi sitter i soffan i vardagsrummet, brasan sprakar, de röda julgardinerna ger ett mysigt ljus i rummet och vi dricker det sista ur kaffekopparna. Julgranen står redo för att kläs, nästan i alla fall, Peter ska bara bygga fast den så den inte välter när barnen traditionsenligt hänger allt de bara orkar på grenarna. Under granen ligger några julklappar som Agnes och Lova lagt dit. Inget står det Meja på så utbrottet var i morse ett faktum! 


Men nu sitter vi här. Meja och Lova ritar, Agnes har fullt upp med sin mobil och den nya selfie-pinnen hon fått som gåva då hon sålt jultidningar i år! Peter läser månadens hög av tidningen Barometern som vi prenumererar på men som vi sällan hinner läsa... Jag skriver i familjepanelen så vi tyckte det kunde vara trevligt att ha tidningen i pappersform i år. 


För att nämna något om mitt humör så känns livet lite lättare. Jag har haft mycket smärta i bakhuvudet och nacken i veckan och mest legat och sovit, både pga smärta men också pga mediciner som gör mig jättetrött! Men stress och aktivitet gör mig så mycket sämre. Jag måste vara lugn, röra mig lite och försiktigt. Då blir det som bäst, även om livet snurrar på och jag med det. Då blir det inte alltid lugnt och harmoniskt, hehe! 


Nu ska vi gå en promenad med vår vovve Smilla, och ikväll ska jag och maken gå på julkonsert, samma som vi går på varje år som arrangeras av en av mina käraste vänner och hennes man samt ett gäng fantastiska musiker. Efter denna kväll är vi i julstämning. Jag känner hur lugnet infinner sig...


Kram 

/Whiplashmamman





Av Sofia Eriksson - 14 december 2016 21:30


ETT FÖRSÖK TILL. Att få landstinget att betala våra nackoperationer hos Åke Nyström. I mitt landsting, Kalmar Län, är enda anledningen till att de inte skriver en betalningsförbindelse att Socialstyrelsen har skrivit att de anser att Åkes operationsmetod saknar tillräckligt med vetenskapligt evidens. Så. Vi måste alltså få dem att ändra den meningen. Då tas diskussionen upp igen. Detta är ju som att leta efter en nål i en höstack men jag försöker. Ni som orkar och vill: Skriv följande i ett mejl till mig: frusofiaeriksson@gmail.com

1. Namn

2. När du opererades av Åke Nyström

3. Blev du bättre?

4. Ökad/minskad medicinering?

5. Arbete idag?

Ju fler som orkar detta, desto större chans att påverka socialstyrelsen och i slutändan kanske vi kan få våra nackoperationer betalda!

Tack på förhand från

Whiplashmamman ♡




Av Sofia Eriksson - 12 december 2016 21:15

Kära Ni,

Mitt positiva jag har gått och gömt sig. mina mungipor har halkat ner. Min humor är borta. Vad har hänt med mitt humör? Jag känner mig frustrerad och förbannad över min värk. Det gör så ont i nacken så jag mår illa och allting känns jobbigt. Det är som om jag i förväg bestämmer mig för att det kommer att bli en jobbig morgon, en smärtsam dag och en stressig kväll. Att jag inte kommer att räcka till och att jag inte kommer att kunna låta bli godis i skåpet och att jag inte kommer att orka gå ut och gå på promenad. Jag är så himla trött!


Men kvällen var fantastisk. Barnen läste och somnade, jag klinkade lite på keyboarden som står i Lovas rum. Hon älskar att spela men jag rör den sällan numera...så det var mysigt. 


Jag som brukar vara så bra på att vara i nuet är istället i tanken ständigt 10 steg före! Stressande! Blöta barnstövlar (dålig kvalité ) som vi måste lägga tidningspapper i, kolla så att vantar inte ligger blöta ihoptryckta i barnens korgar,  gympaväska ska vara packade, böcker ska läsas och det ska antecknas i läskort och dessa ska med till och hem ifrån skolan varje dag, engelska mfl ämnen med läxor, datorer och mobiler ska vara laddade, kläder ska läggas fram,  lucianattlinnen och glitter ska fram (vägrar stryka!). Osv osv. Och ja, detta är livet och jag älskar det. Men det känns som om jag inombords hyperventilerar och springer i ett ekorrhjul, och jag vill bara kliva ur. 


Ska meditera lite. Och hitta mina positiva tankar igen och tvinga upp mina mungipor. 

Det vore till stor hjälp om vi kunde anställa en städerska samt vinna på lotto! Men pengar är ju inte det viktigaste. Men ekonomin kan vara en stor stressfaktor! 


Men. Realistiskt sett är jag otroligt lyckligt lottad med friska barn, en underbar make och en stor familj och släkt och vänner♡ 

Så nu när jag skrivit av mig så känns det lite bättre. Jag önskar Er alla en LUGN tid fram till jul. 

Vi gör alla så gott vi kan efter våra förmågor. viktigast är att vi är närvarande. I nuet, i livet och framför allt för våra barn, för våra nära och kära♡ 


Stor kram

/Whiplashmamman 


Av Sofia Eriksson - 12 december 2016 00:07

Kära Ni♡

Söndag kväll och tredje advet. Igår var det exakt 5 år sedan bilolyckan. När allt förändrades. Mycket har varit extremt jobbigt och tufft, smärtsamt och sorgligt.  Men jag har också lärt mig mycket om mig själv. Att jag kan, får och måste lyssna på vad jag vill och orkar, vad jag klarar både fysiskt och psykiskt. Att kunna be om hjälp (fortfarande svårt dock) och att kunna säga nej. Att ta det lugnt och vara i nuet med de jag älskar. Min familj och mina vänner. Att inte vara rädd för smärtan utan att lära känna den och finna mig i hur det känns. Det blir värre efteråt. När jag varit aktiv, gått en promenad, försökt tränat, inte vilat osv. Så är det. Kanske blir det bättre sen. Kanske inte. Så det enda jag kan göra är att finna mig i nuet- med det menar inte ge upp utan leva ordentligt!!!♡


Jag vill önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år. Kör försiktigt på vägarna och drick mycket glögg med familj och vänner. Njut av julmaten och glöm för all del inte att titta på "Karl-Bertil Johnssons jul".


Stor kram/

Whiplashmamman ♡


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se