Alla inlägg den 30 januari 2013

Av Sofia Eriksson - 30 januari 2013 21:43

Varför jag kallar mig Whiplashhmamman är ju inte så svårt att lista ut. Jag är en mamma med kronisk WAD, whiplash associatet disorder. Mitt liv förändrades 2011.Den lördagen skulle jag på julbord med jobbet och den här gången skulle varken jag eller min kollega köra som vi brukar, utan vi hade ordnat skjuts med en vän. Vid en trevägskorsning missar vår förare att vi har rött ljus. Från höger har den äldre mannen grönt ljus. Jag satt som passagerare i framsätet och pratade med min kollega som satt bak. När jag vänder mig fram ser jag att vi är farligt nära en bil och hinner tänka två tankar; *så nära vi är den där bilen! När jag kommer hem ska jag berätta att vi var nära att krocka ( för det kommer vi ju inte att göra!!) och sen tänkte jag * shit nu smäller vi ordentligt. Jag tänkte på mina barn, att jag absolut inte får dö ifrån dem. Jag satt trångt och långt fram eftersom jag hade en bilbarnstol bakom mej. Jag gömde ansiktet i händerna och kände mej trygg. Allt kändes overkligt. Jag hörde aldrig någon smäll. Jag svimmade. Jag vaknar upp och förstår att jag lever. Det värker, bultar och spänner konstigt i ansiktet. Jag ser min vän stå mitt i vägkorsningen och hör henne hysteriskt skrika: - körde jag mot rött?, jag kunde ha dödat er allihop! Jag går ur bilen för att gå och trösta henne, men när jag lyfter mina armar för att krama om henne kommer jag på hur ont jag har. En olustig känsla infinner sig. En känsla av irritation. Jag känner att jag måste ta hand om mej själv istället, det värker i ansiktet och i handen. Jag ringer 112. Jag skakar och vet inte vad jag säger. Jag närmar mej ett chock tillstånd. I ambulansen får jag ligga ner. Jag mår illa. Jag blir spolad i ögonen eftersom airbagen lösts ut och pulvret är visst inte så bra att få i ögonen. Vill inte prata med nån. Får nackkrage. Pratar med min man. Blir ledsen och får nästan panik när jag berättar att jag tänkte på barnen innan det small. Får ett eget rum. Ringer mor och far som genast kommer. Min käre make får stanna hemma hos våra tre sovande prinsessor.I den här bloggen kommer jag att dela med mig av det som hänt sedan den 10 december 2011.Min resa som började då, som ännu pågår, vilka vägar jag tagit och kommer att ta när det handlar om rehabilitering, medicinering och alternativa metoder. Jag kommer att skriva om hur min vardag och mitt livet ser ut efter olyckan.nhur jag och min käre make får allt att fungera, och hur det blir när det inte fungerar. Jag hoppas genom denna blogg få kontakt med andra nackskadade men även beskriva situationen för alla ni andra.Men mer blir det inte idag. Finns ingen möjlighet att kunna skriva långa stycken åt gången, tur att jag för dagbok...kopiera...och klistra in;)Kram på Er och god natt!

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<<
Januari 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Whiplashmamman


Skapa flashcards