Lördag kvällen tillbringades inte på galen med jobbet utan i ett akut rum på Kalmar lasarett. Dock fortfarande klädd i festblåsan och med allt smink kvar, dessvärre under ögonen efter spolningen i ambulansen. Undersökningar, röntgen, polisförhör. Värken sprider sig från nacken ut i axlarna och i ena armen känns det som sockerdricka. Jag hade hört talas om whiplash. Hoppades att detta inte skulle bli något sådant. Sent den kvällen fick jag åka hem. Pappa körde och han var så rädd att jag skulle vara rädd. Men där och då kände jag mig trygg och lugn. Rädslan att åka bil kom långt senare. Dagen därpå är jag stel. Ledsen. Pratar mycket med familj och vänner om det som hänt. Besöker vårdcentralen efter några dagar pga ökad värk och får starka smärtstillande utskrivet. Efter en vecka domnar fötterna. Efter ytterligare en vecka är ena ansiktshalvan bortdomnad och därmed börjar min långa besökssvit på akuten och andra vårdinrättningar. Jag söker information, specialistläkare, läser om nackskadades berättelser och tips, undrar om jag har andra sjukdommar. Jag har svårt att förstå att en stukad nacke kan ge så många olika symptom och bekymmer. Så mycket värk. Den här typen av problematik är helt fel för mej. Jag är en aktiv, snabb, pigg, glad, ung kvinna med noll tålamod. Vill ha svar nu. Vill veta exakt vad som är fel, hitta nån som kan fixa det och bli bra på en gång. I alla fall ha en plan, delmål och se målet där framme. Se mig frisk. Jag är föräldraledig men jobbar extra i butik vilket jag efter olyckan försöker fortsätta med trots perioder med sjukskrivning. I maj 2012 sjukskriver min husläkare mej helt. Jag har så ont och efter bara tre timmar på jobbet blir jag liggande med kraftig värk i huvud och nacke samt domningar i armar och händer. Det går alltså inte att fortsätta jobba. Är fortfarande helt sjukskriven och varken jag eller läkarna vet om jag nånsin kommer att kunna jobba igen. Men jag är en livsnjutare som tar dagen och livet som det kommer. Särskilt efter bil olyckan. För den kvällen kunde allt slutat mycket värre. MEN. Det gjorde det inte. Jag är här, jag lever, jag har mina underbara döttrar som jag älskar så det sjunger i hjärtat, och min fantastiske make och vi lever här och nu. Jag är här och nu:)God kväll alla kära Ni.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    28 juni 2020   Kära Ni! Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp p...

Operation 10 mars på Spine Center14 maj 2020   Kära Ni! Nu har det gått drygt 2 månader sedan min nackoperation i Stockholm och jag ska i detta inlägg sammanfatta tiden strax före och efter operationen. Sedan följer ett inlägg som är dagbokante...

Kära ni!   Klockan är nu 17 och jag har just ätit middag på avdelningen. Kokt potatis, kokta grönsaker, blomkål och nån skinksås. Tidigare satt jag en stund i sjukhuskyrkan, där var det lugnt och harmoniskt vilket jag och mitt inre behöver då sis...

    29 januari 2020 Kära Ni,   Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mo...

  18/1 2020   Kära Ni,   Jag är alldeles upprymd, lycklig, varm i hjärtat och försiktigt hoppfull efter veckans besök på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center Stockholm. I onsdags åkte jag och min kära mor upp till Stockholm och bodde på et...