3/2-13 gav jag upp. Efter så lång tid konstant smärta som accelererar och tar nya former, efter sökande efter hjälp, information och metoder, försök av medicinering, av positivt tänkande osv så ger jag upp. Faktiskt. Jag är ju inte mer än en människa. Jag kan ju liksom inte stoppa i nya batterier och bara fortsätta. Om jag efter ALLT jag gjort och provat hade kunnat skönja förbättring så hade jag haft hopp. Men allt går åt helvete åt fel håll. Faktiskt. Så igår fick droppen bägaren att rinna över. Droppen var att jag inte kunde sitta i soffan med min man och se på söndagsfilmen för att jag har så ont, ingen kudde kan hjälpa mig sitta skönt, ingen filt ingen massage, ingenting. Allt blev svart, jag bara försvann ner i mörkret bland whiplashsymptom. Runt omkring mig ekade läkares ord, min egen röst som positivt försöker övertala mig själv o alla omkring mig att det ändå funkar. Jag ska ta mig igenom det här, en dag i taget osv. Har ju provat en del olika mediciner men ingen hjälper mig. Så. Jag ger upp. Jag bara grät hela kvällen. Drog med möda på mig ytterkläder och strövade runt kvarteret. Allt jag vill är att vara frisk. Eller åtminstone inte må så dåligt. Jag känner mig tom och trött.Nu är det tufft. Och det gör så ont. Min närmsta framtidsplan är att träffa Osteopaten igen, och sedan checka in på smärtkliniken i Västervik. Smärtskola, träff med sjukgymnaster och arbetsterapeut, samt får jag försöka förklara hur dåligt jag mår av att pröva olika mediciner, själva medicinen i sig hjälper ju inget med när jag börjar/ slutar med dem så är biverkningarna katastrofala. Det går bara inte. Nu får det vara nog. Jag behöver en paus så därför ger jag upp. Ett tag i alla fall. Kram!

 

Anna

4 februari 2013 15:21

Kram goaste Sofia! Uppgivenheten ger med sig, det vet jag. Ingen kämpar bättre än du!

Sofia Eriksson

4 februari 2013 22:08

Gokväll!!
Nu fattar jag vart man hittar kommentarer, frågor och gästboksinlägg...;)
Jag är lite grann på botten nu men bara för att vila mej lite och hämta upp energi!! Imorgon ska jag på behandling hos osteopat Elin Ros'en i kalmar. Känns mkt bra. Har en ny tid hos Timander i Sthlm 2/4 kl 11.30 Mamma & jag åker upp:)

Många kramar!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    28 juni 2020   Kära Ni! Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp p...

Operation 10 mars på Spine Center14 maj 2020   Kära Ni! Nu har det gått drygt 2 månader sedan min nackoperation i Stockholm och jag ska i detta inlägg sammanfatta tiden strax före och efter operationen. Sedan följer ett inlägg som är dagbokante...

Kära ni!   Klockan är nu 17 och jag har just ätit middag på avdelningen. Kokt potatis, kokta grönsaker, blomkål och nån skinksås. Tidigare satt jag en stund i sjukhuskyrkan, där var det lugnt och harmoniskt vilket jag och mitt inre behöver då sis...

    29 januari 2020 Kära Ni,   Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mo...

  18/1 2020   Kära Ni,   Jag är alldeles upprymd, lycklig, varm i hjärtat och försiktigt hoppfull efter veckans besök på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center Stockholm. I onsdags åkte jag och min kära mor upp till Stockholm och bodde på et...