Kära läsare, kämpare, sjukskrivna, utförsäkrade, ledsna, glada och tappra människor där ute. Tack för alla fina kommentarer och tips ni skickar!! Är mer än tacksam, har bara inte haft ork och kraft att skriva. Inte heller ro. Det har varit en stressig och värkig period. Men nu ska jag skriva lite grann så ni vet att jag lever, att jag fortfarande kämpar och aldrig tänker ge upp.

I all smärta och hopplöshet så skiner en härlig höstsol och bladen har ljuvliga färger och det luktar gott. Höst. Mina älskade ungar och make finns här hela tiden, dom betyder allt. Min familj ( alla i min stora familj) betyder allt. Mina vänner. Oj vilka vänner jag har, de hämtar mina barn på dagis och i skolan när min värk tvingar mig kvar i sängen, de kommer med blommor, de kör barnen till deras aktiviteter osv. De ska få veta hur värdefulla de är.

I slutet av sommaren hade jag och min husläkare, mina handläggare på FK samt AF ett möte, i vilket vi bestämde att jag skulle börja arbetsträna. Min läkare var inte direkt positiv till detta, jag själv förstod nog egentligen inte hur det skulle kunna fungera men eftersom jag ändå inte ska kunna bli bättre ( enligt diagnos och läkaruttalanden ) så tänkte jag att vi provar.Jag vill ju så gärna... Jag kämpade, gav det några veckor, hade tänkt ge det några månader men misslyckandet blev snabbt ett faktum. 2 timmar 2 dagar i veckan medförde ökad smärta, mer stelhet, mer stress, långa dagar. Jag låg dagarna mellan de korta små passen. Och det var absolut inga tunga eller jobbiga uppgifter- Det bara gick inte. Ledsamt. Ville så gärna vara "normal" och ha ett arbete och arbetskamrater.

Jag är från och med idag helt sjukskriven igen.

Har skrivit ett brev och bett min smärtläkare att remittera mig till Uppsala Akademiska Sjukhus. Till exempelvis Thorsten Gordh. Ska även träffa kirurg Åke Nyström för en bedömning och diskussion för eventuell operation. Vill ha en remiss från mitt hemlandsting. Har många gånger bett att få bli remitterad till specialist men blivit nekad. Man kan heller inte skriva egenremisser till specialister. Så denna gång skrev jag ett långt brev- där jag beskriver min frustration över min situation och hur mitt liv och min vardag faktiskt ser ut och skickar även en kopia till patientnämnden. En trevlig kvinna på patientnämnden ringde upp mig och berättade att hon ringer upp mitt sjukhus verksamhetschef. Sedan måste deras svar på mitt brev gå även till dem. Tog några dagar och nu har jag tider för att träffa mitt smärtteam igen samt överläkaren och verksamhetschefen. Bra början. Efter det besöket, och mötet med kirurg så ska jag, min husläkare samt handläggarna på FK samt AF träffas igen för att besluta hur vi går vidare utifrån min situation. 

Den 8 november ska jag och min käre make åka till Stockholm och delta i seminariet om "svåra besvär efter nackskador'. Många specialister kommer att föreläsa där, bla Tomas Timander samt Jan Lidbeck. Har ni inte hört hans föreläsning så kolla in den på YouTube! Skrämmande! 

Vill ni veta mer om seminariet så kolla på www.trigger-punkt.se

Ang min vardag och min värk så bara orkar jag inte beskriva den nu...men i nästa inlägg ska jag skriva mer.

PS.

Lyssna på mig i Karlavagnen imorgon kl 23 om ni är vakna. Jag får se till att sova lång middag...

DS.

Kramar,

Whiplashmamman