Kära läsare, kämpare, sjukskrivna, utförsäkrade, ledsna, glada och tappra människor där ute. Tack för alla fina kommentarer och tips ni skickar!! Är mer än tacksam, har bara inte haft ork och kraft att skriva. Inte heller ro. Det har varit en stressig och värkig period. Men nu ska jag skriva lite grann så ni vet att jag lever, att jag fortfarande kämpar och aldrig tänker ge upp.

I all smärta och hopplöshet så skiner en härlig höstsol och bladen har ljuvliga färger och det luktar gott. Höst. Mina älskade ungar och make finns här hela tiden, dom betyder allt. Min familj ( alla i min stora familj) betyder allt. Mina vänner. Oj vilka vänner jag har, de hämtar mina barn på dagis och i skolan när min värk tvingar mig kvar i sängen, de kommer med blommor, de kör barnen till deras aktiviteter osv. De ska få veta hur värdefulla de är.

I slutet av sommaren hade jag och min husläkare, mina handläggare på FK samt AF ett möte, i vilket vi bestämde att jag skulle börja arbetsträna. Min läkare var inte direkt positiv till detta, jag själv förstod nog egentligen inte hur det skulle kunna fungera men eftersom jag ändå inte ska kunna bli bättre ( enligt diagnos och läkaruttalanden ) så tänkte jag att vi provar.Jag vill ju så gärna... Jag kämpade, gav det några veckor, hade tänkt ge det några månader men misslyckandet blev snabbt ett faktum. 2 timmar 2 dagar i veckan medförde ökad smärta, mer stelhet, mer stress, långa dagar. Jag låg dagarna mellan de korta små passen. Och det var absolut inga tunga eller jobbiga uppgifter- Det bara gick inte. Ledsamt. Ville så gärna vara "normal" och ha ett arbete och arbetskamrater.

Jag är från och med idag helt sjukskriven igen.

Har skrivit ett brev och bett min smärtläkare att remittera mig till Uppsala Akademiska Sjukhus. Till exempelvis Thorsten Gordh. Ska även träffa kirurg Åke Nyström för en bedömning och diskussion för eventuell operation. Vill ha en remiss från mitt hemlandsting. Har många gånger bett att få bli remitterad till specialist men blivit nekad. Man kan heller inte skriva egenremisser till specialister. Så denna gång skrev jag ett långt brev- där jag beskriver min frustration över min situation och hur mitt liv och min vardag faktiskt ser ut och skickar även en kopia till patientnämnden. En trevlig kvinna på patientnämnden ringde upp mig och berättade att hon ringer upp mitt sjukhus verksamhetschef. Sedan måste deras svar på mitt brev gå även till dem. Tog några dagar och nu har jag tider för att träffa mitt smärtteam igen samt överläkaren och verksamhetschefen. Bra början. Efter det besöket, och mötet med kirurg så ska jag, min husläkare samt handläggarna på FK samt AF träffas igen för att besluta hur vi går vidare utifrån min situation. 

Den 8 november ska jag och min käre make åka till Stockholm och delta i seminariet om "svåra besvär efter nackskador'. Många specialister kommer att föreläsa där, bla Tomas Timander samt Jan Lidbeck. Har ni inte hört hans föreläsning så kolla in den på YouTube! Skrämmande! 

Vill ni veta mer om seminariet så kolla på www.trigger-punkt.se

Ang min vardag och min värk så bara orkar jag inte beskriva den nu...men i nästa inlägg ska jag skriva mer.

PS.

Lyssna på mig i Karlavagnen imorgon kl 23 om ni är vakna. Jag får se till att sova lång middag...

DS.

Kramar,

Whiplashmamman

 

Anne

15 oktober 2013 16:17

Ska du ha remiss till Uppsala ska du absolut försöka komma till Hans Ericson på Neurokirurgen. ♥

Sofia Eriksson

15 oktober 2013 16:33

Ja!! Honom har jag läst om...!;) tack
Kram

 

Angelica

15 oktober 2013 21:41

Vännen!!! Kan inte ens föreställa mig hur din vardag ser ut. Skickar här värme och ett gäng kramar, kram!

 

Åsa Andersson

16 oktober 2013 23:37

Hej. Hörde dej på karlavagnen, ville bara säga att jag tyckte att ditt samtal var bra. Sitter "nästan" i samma situation. Fick hjärnhinneinflammation för ett år sedan, har fortf sviter efter det. Är fortf helt sjukskriven. Har lärt mej under den här tiden att man ska tydligen ska vara frisk för att orka vara sjuk o fixa alla papper mm. Lycka till med ditt kämpande. Kram Åsa

 

Ulrika Josefsson

20 oktober 2013 13:26

Hej Sofia!
Jag hörde dig inte själv på Karlavagnen, men blev tipsad om din blogg av en vän. Ville bara berätta att jag har är/har varit i samma situation som dig. Jag är i samma situation så till vida att jag också har WAD, inte efter en bilolycka utan efter en ridolycka 1999. Efter flera års lidande ändrades dock min situation totalt. I oktober 2003 (10 år sedan denna veckan) opererades jag av Åke Nyström i USA och det var som att jag fick mitt liv tillbaka! Jag har fortfarande vissa besvär, men de går att leva med och jag har inte en gång under dessa år ångrat att jag gjorde operationen - tvärtom!
Med detta lilla meddelande vill jag bara visa att det faktiskt går att bli bättre även om vissa inom vården säger att det inte gör det. Försök att orka fortsätta kämpa! Jag önskar dig lycka till och hoppas att du hittar ett sätt att bli bättre!
Kram Ulrika

Sofia Eriksson

22 oktober 2013 21:11

Tack kära du!!
Blir så otrolig glad att läsa det du skriver, jag är helt inne på det spåret. Har efter mycket kämpande fått en läkare i Kalmar att hjälpa mig till Akademiska i Uppsala, men ska också träffa ÅkeNyström för en bedömning! Jag tror så starkt på detta. Jag känner ju att inget annat hjälper.
Underbart att höra att du mår så bra!!
Kramar
Whiplashmamman

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    28 juni 2020   Kära Ni! Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp p...

Operation 10 mars på Spine Center14 maj 2020   Kära Ni! Nu har det gått drygt 2 månader sedan min nackoperation i Stockholm och jag ska i detta inlägg sammanfatta tiden strax före och efter operationen. Sedan följer ett inlägg som är dagbokante...

Kära ni!   Klockan är nu 17 och jag har just ätit middag på avdelningen. Kokt potatis, kokta grönsaker, blomkål och nån skinksås. Tidigare satt jag en stund i sjukhuskyrkan, där var det lugnt och harmoniskt vilket jag och mitt inre behöver då sis...

    29 januari 2020 Kära Ni,   Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mo...

  18/1 2020   Kära Ni,   Jag är alldeles upprymd, lycklig, varm i hjärtat och försiktigt hoppfull efter veckans besök på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center Stockholm. I onsdags åkte jag och min kära mor upp till Stockholm och bodde på et...