Börjar landa lite nu äntligen efter händelserika dagar som jag aldrig kommer att kunna återberätta tillfullo i detta lilla inlägg. Jag har träffat en kunnig och fantastiskt sympatisk neurokirurg, Hans Eriksson på Akademiska Sjukhuset i Uppsala samt varit på ett otroligt spännande och lärorikt seminarium på St Görans Sjukhus. Seminariet var arrangerat av Triggerpunktsföreningen (triggerpunkt.se). Föreläsarna bestod bla av Tomas Timander, Gunilla Bring, Jan Lidbeck och Scott Rosa ( från New York). Det är så mycket på gång för oss nackskadade som lever med whiplashrelaterade skador. Vi som inte känner oss hörda, sedda eller ens trodda av läkare. Vi som inte får röntgen, eller som blir röntgade men får svaret att röntgen inte visar något särskilt. Inte visar att nerver är i kläm. Men då ska jag glädja er att läkarna kan ha fel hör och häpna, alternativt ljuga oss rakt upp i ansiktet. Jag har genomgått ett flertal röntgenundersökningar som alla läkare bedömt normala. Ingen nerv i kläm. Däremot buktande diskar samt degenerativa förändringar i nacken och en ryggrad som är uträtad, med böjen åt fel håll. Detta menar läkarna att man kan få då man går med långvarig smärta från nacken. Men jag har pratat om Occipitalis Major. En nerv i bakhuvudet. Som kan orska diverse problem. Problem som jag lider av. Jag har tagit upp detta med läkarna men ingen har tagit mig på allvar.

( http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1391)

Jag har ändå hela tiden förstått och känt mig övertygad om att någon nerv MÅSTE vara i kläm då jag är konstant domnad i ansiktet, i armarna och i händerna. Båda sidor. Mer domningar om jag vrider huvudet. Min WAD grad innebär "med neurologisk påverkan". Nåväl, när jag nu träffade dr Eriksson i Uppsala i torsdags gick vi igenom mina röntgenbilder tillsammans och han kunde se en tydlig förträngning av nerver i nacken. "Tack Gode Gud att du ser nåt!" utbrast jag. Han undersökte mig och därefter fick jag sprutor i nacken för att bedöva vissa triggerpunkter. Då hände det grejer, även om det inte var dramatiska förändringar så var det ändå tydliga skillnader. Exempelvis släppte huvudvärken väsentligt och min högra arm och hand sov inte längre vilket var en extremt märklig känsla då detta är något jag är van vid sedan nästan 2 år tillbaka. Huvudet kändes lite lättare. Jag kunde böja fram och bak huvudet samt åt sidorna mer än vanligt. Under de närmaste 2 timmarna efter sprutorna i nacken fick jag skriva ner varje kvart hur det kändes och vad som hände. Efter nästan 2 timmar var bedövningen borta och smärtan fanns tydligt där igen. Jag har nu förstått att det finns hjälp, det finns något att göra. Det kan blir operation av dr Hans Eriksson och dr Leif Anderberg i Uppsala. Båda neurokirurger. Men först ska jag även besöka Åke Nyström för att låta honom på liknande sätt bedöva mina triggerpunkter och därefter jämföra resultat. Vill jag istället låta dr Nyström operera mig? Jag har även planer på att åka till Norge och träffa dr Trond Stokke som har den avancerade röntgenmetoden som ännu inte kommit till Sverige. (Googla Stokke för mer info). Jag är laddad till tusen. Jag är övertygad om att jag snart får hjälp på ett eller annat sätt. Jag kommer med största sannorlikhet aldrig att bli helt smärtfri, men kan jag bli något bättre duger det gott!;) Dagens tips från whiplashmamman: Ge aldrig upp! Det finns hjälp att få, det finns metoder att tillgå såsom avancerade röntgenmetoder samt operation, då främst att frilägga nerver i nacken, triggerpunktskirurgi. Vi är så många med nackskador, och snart är det inga konstigheter. Snart slipper vi kriga för vår rätt, för våra skador, mot försäkringsbolag och för att bevisa för nära och kära. Vi som lever med denna nervsmärta och värk förstår varandra. De läkare och specialister som forskar kring detta, kring hur stora skador en krock även i låg hastighet kan göra, förstår oss och de gör allt för att hjälpa oss, för att sprida kunskaper och att visa världen den avancerade tekniken för att kunna se skadorna vid en röntgenundersökning och veta hur man åtgärdar dem. Det är på gång. Jag är på gång. Jag tackar Er, min familj och alla mina underbara vänner för att ni tror på mig, peppar mig, hjälper mig, kör mig och finns för mig. Jag älskar er av hela mitt hjärta.

Kram

/Whiplashmamman

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    28 juni 2020   Kära Ni! Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp p...

Operation 10 mars på Spine Center14 maj 2020   Kära Ni! Nu har det gått drygt 2 månader sedan min nackoperation i Stockholm och jag ska i detta inlägg sammanfatta tiden strax före och efter operationen. Sedan följer ett inlägg som är dagbokante...

Kära ni!   Klockan är nu 17 och jag har just ätit middag på avdelningen. Kokt potatis, kokta grönsaker, blomkål och nån skinksås. Tidigare satt jag en stund i sjukhuskyrkan, där var det lugnt och harmoniskt vilket jag och mitt inre behöver då sis...

    29 januari 2020 Kära Ni,   Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mo...

  18/1 2020   Kära Ni,   Jag är alldeles upprymd, lycklig, varm i hjärtat och försiktigt hoppfull efter veckans besök på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center Stockholm. I onsdags åkte jag och min kära mor upp till Stockholm och bodde på et...