Jag har legat några dagar i sängen, stel och med dundervärk i nacken. I bakhuvudet skär det som knivar och det är ett väldigt tryck över bakhuvudet, nacken och axlarna. Från bakhuvudet går nervtrådar över/genom huvudet fram mellan ögonen och den huvudvärken är vidrig. Tagit värktabletter som gjort mig trött och illamående, men som hjälpt något. Inge roligt alls att inte ta sig upp ur sängen, och så otroligt märkligt att sedan vara på benen med lite mer energi några dagar senare, dock med värk. Jag fattar inte. Men jag vill inte ha det så här. Känner mig fånge i min kropp, kan aldrig bestämma något för jag vet ju inte om jag står upp och pallar. Kanske ligger jag med förjävlig värk och vrider mig fram och tillbaka för att allt gör ont, kudden gör ont mot huvudet, madrassen gör ont mot axlarna och jag kommer inte upp. Kan inte göra mat, ta hand om våra barn, städa, tvätta mm mm. Kan inte. Orkar inte. Fruktansvärt irriterande. Jag har börjat läsa Jan Lidbecks bok, Schamanens Sång. Den är hemsk och bra och beskriver den tragiska sanningen om hur vi med whiplashrelaterade skador kan behandlas.

Själv väntar jag, Nästa vecka ska jag prata med Uppsala. Även träffa dr Åke Nyström, så fort remissen är skickad. Sen får vi se vad som händer. Det som är säkert är att jag ska bli opererad i min nacke, Det känns både fantastiskt och skrämmande.

Imorgon är det fredag. Chips och soffmys med min älskade familj...

Trevlig helg!

Kram Whiplashmamman