Kära Ni.

Tänk att det snart är jul. Och den första snön har fallit. Barnen sprang ut på kvällen och samlade ihop snön så att det blev en snögubbe, underbart! De är alldeles röda om sina små kinder när de kommer hem från skola och dagis. Jag har fått hjälp av min kära vän Marika att julstöka här hemma och en del har jag fixat med själv:) Om dagarna vilar jag, lyssnar till julmusik och ibland hänger jag med mina vänner och köper julklappar!

I mitt whiplashhuvud snurrar det. Jag tänker på mina två neurokirurgi som båda gjort liknande undersökningar på mig samt sprutat bedövningsmedel i nacken och bakhuvudet. Båda vill operera mig. Det finns vissa omständigheter som gör det hela komplicerat. Men jag återkommer till det så småningom. Men jag kommer att bli opererad. I sinom tid. 

Jag anser att det finns mycket att jobba på när det gäller omhändertagande och behandling av människor med långvariga besvär efter whiplashrelaterat våld i Kalmar. Jag har i förra veckan talat med verksamhetschefen för kirurgiska avdelningen i Kalmar. Han menar att det inte finns mer att göra än att skicka "oss" till smärtenheten i Västervik. Han tror inte på operation. Jag förklarade min och mångas situation om att vi blir väl mottagna i Västervik av det multimobala teamet, som består av sjuksköterska, läkare, psykolog, arbetsterapeut samt sjukgymnast. Vi får tips på hur vi ska lära oss att leva med smärtan och vi provar igenom ett antal mediciner. MEN. Om detta inte går. Om jag inte vill/kan leva med denna smärta och de funktionsnedsättningar som min skada medfört. Vem hjälper då? Ingen. Jag får kämpa själv men som patient är man maktlös och har inte jättemycket makt. Jag tar hjälp av patientnämnden för att få svar av mina läkare, för att försäkra mig om att de verkligen läser, förstår mig och gör sitt yttersta för att hjälpa mig vidare. Till specialister jag hittat. Som kan hjälpa mig. 

Jag kommer fortsätta kämpa som så många andra. Jag kommer att kontakta sjukhuschefen i Kalmar, landstingspolitiker... Jag vill att vi ska få bra vård, rätt vård, försäkringskassan och arbetsförmedlingen ska bli informerade om hur det är att leva med kronisk värk efter whiplashtrauma. Och vem är bäst på att informera om detta om inte vi som är drabbade!?! 

Många tankar. Lite energi. Mycket värk. Stor trötthet. 

Men jag tar en paus nu. Nu är det snart jul. Jag ska bara vara med min älskade familj och alla goa vänner. Njuta och äta gott. Och dricka glögg och äta pepparkakor med ädelost.

Önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Kram från Whiplashmamman