1 januari 2015. Sitter här i soffan, ljusstakarna lyser fortfarande i våra fönster även om vi börjat plocka undan julsakerna. Igår fick barnen äta av sitt pepparkakshus, som de har längtat... men det var förstås inte så gott som de trott. Lite dammigt, lite hårda gamla godisar och lite bomull som föreställt snö! Min älskade familj är ikväll på middag med släkt och alla kusiner och jag hade förstår gärna följt med men stannar hemma och vilar. Igår var vi på fantastisk nyårsmiddag hos goda vänner, vi såg fyrverkerier på andra sidan sundet och sov sedan över. Imorse åt vi en god frukost tillsammans innan vi åkte hem igen, då blev det vila för hela familjen! 

I tisdags var jag på vårdcentralen för att ta bort stygnen. Min käre mor körde mig, mina tre döttrar var med och höll mig i handen och fotade nacken med och utan stygn. Det gjorde rätt ont, de satt ordentligt. Det var så skönt att bli av med stort förband och allt torkat blod som var knöligt i bakhuvudet. Det såg fint ut men ganska svullet, särskilt på vänster sida. Sköterskan satte steristrip och en ny plåsterlapp.

Akademiska rekommenderade mig alvedon som enda smärtlindring efter operationen. Jag försökte klara mig på det men det gick inte. Så nu måste jag ta alvedon och oxykodon eller liknande, för att stå ut. Även insomningstablett ibland bara för att få lite sammanhängande sömn eftersom jag vaknar ofta, särskilt om jag råkar hamna på bakhuvudet! Kan fortfarande bara ligga på sidorna, helst lite framåtstupa eftersom jag är så fruktansvärt öm i bakhuvudet. Nerverna spökar och sticker och hugger. Min tinnitus är tillbaka med full kraft, dock mest i höger öra, lite dovare i vänster öra. Händerna är domnade och stickiga, var lite lugnare direkt efter operationen men tydlig nervvärk i fingrar och händer nu igen. Domnad i vänster ansiktshalva som vanligt, runt näsan, kindbenet, käken och i tandköttet på vänster sida. Värk, dock snällare än vanligt, i nackn.

MEN, tydlig förbättring vad gäller rörlighet i nacke och armar. Det har ju bara gått drygt 2 veckor efter operationen. 6 veckor ska det ta att läka någorlunda. 3 månader innan man kan utvärdera huruvida jag kan påbörja sjukgymnastik. Så. Jag kan bara luta mig tillbaka, vila, lyssna på min kropp och hoppas på det bästa. Ta hand om mig, min familj och mina vänner. Precis som de tar hand om mig. 

Nu börjar ett nytt spännande år. Var rädda om varandra, ta er tid till det som är viktigt i livet och njut av vardagen. Livet är här och nu.

Stor kram till er alla!

/

Whiplashmamman

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    28 juni 2020   Kära Ni! Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp p...

Operation 10 mars på Spine Center14 maj 2020   Kära Ni! Nu har det gått drygt 2 månader sedan min nackoperation i Stockholm och jag ska i detta inlägg sammanfatta tiden strax före och efter operationen. Sedan följer ett inlägg som är dagbokante...

Kära ni!   Klockan är nu 17 och jag har just ätit middag på avdelningen. Kokt potatis, kokta grönsaker, blomkål och nån skinksås. Tidigare satt jag en stund i sjukhuskyrkan, där var det lugnt och harmoniskt vilket jag och mitt inre behöver då sis...

    29 januari 2020 Kära Ni,   Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mo...

  18/1 2020   Kära Ni,   Jag är alldeles upprymd, lycklig, varm i hjärtat och försiktigt hoppfull efter veckans besök på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center Stockholm. I onsdags åkte jag och min kära mor upp till Stockholm och bodde på et...