God eftermiddag kära ni!

Tänk att solen och vårvärmen börjar smyga sig fram...det ät ljuvligt!

I 3 dagar har jag legat, med knivsmärtor i nacke och tryck som ett skruvstäd på huvudet, tryckande smärta från nacken upp i bakhuvudet och isande ont mellan ögonbrynen där nerver fäster. Även domnade värkande armar och sovande fingrar. Extremt trött och yr, och smärta bakom ögonen. Alltså som migrän fast det är nackskadan som är boven, och mitt skadade nervsystem.

Jag ligger här och försöker slappna av, vila i nuet och tänka på att den 11 maj är en stor dag i mitt liv. Då ska jag bli opererrad av den främste kirurgen inom whiplashskador, han som gjort 1000-tals operationer och hjälpt så många människor till ett liv utan starka mediciner, utan smärta, och till och med tillbaka til arbetslivet. Självklart har jag stora förhoppningar att jag kan komma att bli en av dem men samtidigt måste jag veta att jag kanske blir 5 procent bättre, eller 50 procent bättre, eller...ja ingen vet ju säkert. Men för mig är det ett privilegium att Åke Nyström ska operera ,¨mig för att han tror verkligen att jag kam bli bättre av hans operationsmetod. Så då tror jag det också.

Som sagt, sängliggandes. Sover, ser på film- tacksam för Netflix! Dricker kaffe i sängen, smsar, messenger-pratar...tfn-pratar gör mig så trött i hand och käkar, typiskt eftersom jag är en av de babbligaste och mest skrattande varelser på vår jord. Typ...kanske därför jag tar mig igenom detta. Och för att kroppen har en väldig förmåga att vänja sig med smärta i olika grader. Jag ligger bara när jag verkligen måste. När kroppen inte tillåter något annat. Det jag vill mest av allt just nu är att orka ta en dusch, bädda rent och plocka lite i mitt hem, kanske bädda sängar...kanske gör jag det imorgon istället;) 

Önskar er alla en riktigt fin dag!

Kram

/

Whiplashmamman