Kära Ni,

Då går även denna vecka mot sitt slut. Våra döttrar har börjat på fritids och dagis denna vecka, de är glada över detta;) Det är tomt och tyst i huset om dagarna, men jag tar igen mig kan man vällugnt säga...Idag stängde jag bara in mig och satte mobilen på ljudlöst. Såg lite på en tv-serie som heter "Rita", den är annorlunda och väldigt bra!

Jag har ju kronisk värk, alltså ständig- hela tiden -alltid- utan uppehåll-ont! Jämt. Varje dag. Men efter många år har jag vant mig, jag har lärt mig at hantera och leva med smärtan- inte så att jag accepterat mitt öde och gett upp, men jag tar dagen som den kommer, lyssnar på kroppen som jag verkligen lärt känna, går alltid över gränsen för vad jag egentligen klarar av. Men jag lever. Här och nu!

Nu är jag stel, har smärta i nacke och axlar, armar, händer och fingrar. Värk i käkar uppemot tinningarna. Huvudvärken är under kontroll, den blir påtagligt värre när jag anstränger mig (alltså gör någonting) och om jag lutar huvud och nacke framåt. Jag försöker alltid att ta det extra försiktigt när jag får huvud- och ansiktssmärtor då det kan leda till mina smärtgenombrott. Då blir jag yr, mår illa och kräks, kan varken äta eller dricka och har så enormt ont i huvudet att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Såhär blev det förra veckan och jag hade 2 fruktansvärda dagar, men det var faktiskt första gången efter operationen i maj. Innan kom detta minst en gång i månaden i snitt, och slutade alltid med akuten där jag fick stesolid mm samt dropp. Denna gång kunde jag stoppa smärtcirkeln hemma med hjälp av värktabletter, främst stesolid.

Nu är det strax lässtund innan tjejerna ska sova.

Kram på er

/

Whiplashmamman