Direktlänk till inlägg 5 oktober 2016

Tankar, planer och känslor!

Av Sofia Eriksson - 5 oktober 2016 23:55

God kväll/natt kära Ni,


Å vad jag tycker om att skriva, vill ju gärna skriva mer och oftare men orken finns inte alltid. Och periodvis har jag inte haft något att skriva, dagarna har liksom bara lunkat på och efter min sista nackoperation tog det tid att psykiskt landa i allt jag och min familj gått igenom. Snart har det gått 5 år sedan bilolyckan. Jag har varit sjukskriven i ca

4, 5 år. Jag har även arbetsprövat men tyvärr fungerade det inte.


Att beskriva, att på riktigt försöka förklara hur det känns, hur jag har det och hur jag mår- det är svårt. Det är till och med svår för mig att förstå och ta in. Jag försöker fortfarande acceptera hur min kropp fungerar eller rättare sagt inte fungerar. Jag vill hitta en balans mellan acceptans och framåtsträvan, inte ge upp och bara finna mig i detta smärttillstånd. Men heller inte trotsa så mycket att jag gör mig själv sämre. Jag vill visa världen att jag gör ALLT jag kan för att bli bättre, att kunna komma tillbaka till arbete i någon form. Jag får panik när jag börjar tänka på och oroa mig för vad "alla" tycker och tänker om att jag är sjukskriven. Jag får ofta höra att jag ser så "pigg" och "fräsch" ut...det är ju alltid roligt att höra men det som syns utanpå är inte alltid det som känns inuti. Det försigår ett krig i min kropp. Tänker jag för mycket på det blir jag tokig. Jag lyfter min blick och tittar framåt; inte känna efter för mycket. Och nu menar jag bara den fysiska biten! Den psykiska biten har vi ju också...

 

Mitt bakhuvud värker som om jag fått en hästkick. Jag opererades i en studie i Uppsala för 3 år sedan och blev inte alls bättre snarare sämre. Jag har nervsmärtor som bland annat på min höger sida löper uppifrån bakhuvudet, via nack rosetten och ner i axeln, fram vid nyckelbenet och ut i arm och hand. Nervsmärtor kan liknas vid ilningar i tänderna fast nu är det i kroppsdelarna. Jag har tinnitus, dvs det tjuter och brusar högt ständigt i mina öron. Detta är stressande. Det ljudet blir som en ljudeffekt till darrningar och sockerdrickskänslan jag har i kroppen. Restless legs om kvällarna. Insomningssvårigheter. Måste alltid ha musik i hörlurar för att överrösta min tinnitus. 

 

Om jag pratar en längre stund, blir stressad eller överansträngd mig i någon fysisk aktivitet så blir min värk mycket värre och jag måste ta smärtstillande och lägga mig ner. 

 

Jag är trött. Ibland orkeslös. Ibland piggare och då blir jag så lycklig att jag liksom bara kör på tills jag stupar igen, men oj vad jag njuter! Hjärntrött, glömsk, yr, hjärtklappning och hög puls kan komma fast jag ligger still. 

 

Men. Jag lever. Jag är här och nu. Jag har en helt fantastisk familj, en make som står tryggt vid min sida. 3 underbara döttrar som besitter en empati och en kärlek som gör mig stolt och lyckligast i världen. Jag har mina föräldrar, mina syskon och mina vänner. Jag har även många nya kontakter med underbara människor som är i samma situation som jag ♡

Här kommer en stor kram till Er alla!!!

 

I nästa inlägg ska jag berätta om min carpaltunneloperation som Landstinget tyckte var onödig för mig, kirurgi skulle inte hjälpa min vänstra hand och utan klinisk undersökning och med ett enda resultat från EMG (nervfunktionstest ) så konstaterades att jag inte led av carpaltunnelosyndrom. Vad hände sen tror Ni?

 

Natti natti 

/Whiplashmamman ♡

 

 
 
Ingen bild

Anna Kindberg

22 november 2016 00:36

Hej
Hittade hit vis instagram där du kommenterade på Annica Thimbergs insta.
Jsg känner igen mig i så mycket i det du beskriver. Jag har inte whiplashskada,men är opererad i rygg och halsryggen 2 gånger och mina operationer har gjort att jag lever med smärtor dygnet runt. Nervsmärtorna är de värsta.
I morgon ska jag på nytt ortopedbesök och jag är väldigt orolig,min erfarenhet är inte den bästa.
Ha det bra!!
//Anna K

Sofia Eriksson

19 juli 2017 00:34

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Eriksson - 28 juni 2020 20:50

    28 juni 2020   Kära Ni! Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp p...

Av Sofia Eriksson - 26 maj 2020 23:08

Operation 10 mars på Spine Center14 maj 2020   Kära Ni! Nu har det gått drygt 2 månader sedan min nackoperation i Stockholm och jag ska i detta inlägg sammanfatta tiden strax före och efter operationen. Sedan följer ett inlägg som är dagbokante...

Av Sofia Eriksson - 10 mars 2020 17:10

Kära ni!   Klockan är nu 17 och jag har just ätit middag på avdelningen. Kokt potatis, kokta grönsaker, blomkål och nån skinksås. Tidigare satt jag en stund i sjukhuskyrkan, där var det lugnt och harmoniskt vilket jag och mitt inre behöver då sis...

Av Sofia Eriksson - 29 januari 2020 19:37

    29 januari 2020 Kära Ni,   Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mo...

Av Sofia Eriksson - 19 januari 2020 20:59

  18/1 2020   Kära Ni,   Jag är alldeles upprymd, lycklig, varm i hjärtat och försiktigt hoppfull efter veckans besök på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center Stockholm. I onsdags åkte jag och min kära mor upp till Stockholm och bodde på et...

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Whiplashmamman


Ovido - Quiz & Flashcards