Kära Ni,

Mitt positiva jag har gått och gömt sig. mina mungipor har halkat ner. Min humor är borta. Vad har hänt med mitt humör? Jag känner mig frustrerad och förbannad över min värk. Det gör så ont i nacken så jag mår illa och allting känns jobbigt. Det är som om jag i förväg bestämmer mig för att det kommer att bli en jobbig morgon, en smärtsam dag och en stressig kväll. Att jag inte kommer att räcka till och att jag inte kommer att kunna låta bli godis i skåpet och att jag inte kommer att orka gå ut och gå på promenad. Jag är så himla trött!

Men kvällen var fantastisk. Barnen läste och somnade, jag klinkade lite på keyboarden som står i Lovas rum. Hon älskar att spela men jag rör den sällan numera...så det var mysigt. 

Jag som brukar vara så bra på att vara i nuet är istället i tanken ständigt 10 steg före! Stressande! Blöta barnstövlar (dålig kvalité ) som vi måste lägga tidningspapper i, kolla så att vantar inte ligger blöta ihoptryckta i barnens korgar,  gympaväska ska vara packade, böcker ska läsas och det ska antecknas i läskort och dessa ska med till och hem ifrån skolan varje dag, engelska mfl ämnen med läxor, datorer och mobiler ska vara laddade, kläder ska läggas fram,  lucianattlinnen och glitter ska fram (vägrar stryka!). Osv osv. Och ja, detta är livet och jag älskar det. Men det känns som om jag inombords hyperventilerar och springer i ett ekorrhjul, och jag vill bara kliva ur. 

Ska meditera lite. Och hitta mina positiva tankar igen och tvinga upp mina mungipor. 

Det vore till stor hjälp om vi kunde anställa en städerska samt vinna på lotto! Men pengar är ju inte det viktigaste. Men ekonomin kan vara en stor stressfaktor! 

Men. Realistiskt sett är jag otroligt lyckligt lottad med friska barn, en underbar make och en stor familj och släkt och vänner♡ 

Så nu när jag skrivit av mig så känns det lite bättre. Jag önskar Er alla en LUGN tid fram till jul. 

Vi gör alla så gott vi kan efter våra förmågor. viktigast är att vi är närvarande. I nuet, i livet och framför allt för våra barn, för våra nära och kära♡ 

Stor kram

/Whiplashmamman 

Kära Ni♡

Söndag kväll och tredje advet. Igår var det exakt 5 år sedan bilolyckan. När allt förändrades. Mycket har varit extremt jobbigt och tufft, smärtsamt och sorgligt.  Men jag har också lärt mig mycket om mig själv. Att jag kan, får och måste lyssna på vad jag vill och orkar, vad jag klarar både fysiskt och psykiskt. Att kunna be om hjälp (fortfarande svårt dock) och att kunna säga nej. Att ta det lugnt och vara i nuet med de jag älskar. Min familj och mina vänner. Att inte vara rädd för smärtan utan att lära känna den och finna mig i hur det känns. Det blir värre efteråt. När jag varit aktiv, gått en promenad, försökt tränat, inte vilat osv. Så är det. Kanske blir det bättre sen. Kanske inte. Så det enda jag kan göra är att finna mig i nuet- med det menar inte ge upp utan leva ordentligt!!!♡

Jag vill önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år. Kör försiktigt på vägarna och drick mycket glögg med familj och vänner. Njut av julmaten och glöm för all del inte att titta på "Karl-Bertil Johnssons jul".

Stor kram/

Whiplashmamman ♡