Direktlänk till inlägg 5 mars 2018

Full fart mot våren!

Av Sofia Eriksson - Måndag 5 mars 16:21

Kära Ni!

Idag är det måndag den 5e mars. Här på Öland är det massor av snö men jag känner ändå att våren är på väg, det är mycket ljusare ute och fåglar kvittrar. 


Jag har nu satt mig i min sköna grå fåtölj, på övervåningen, i hörnan. Härifrån har jag utsikt över barnens stora pysselbord, tvn och soffan i vilken 2 av mina kära döttrar nu sitter och slappar efter veckans första skoldag. På nedervåningen ligger Agnes i sitt rum och kollar på sin nya tv, det är lyxigt!! Hon är supernöjd, hon fick ta över mormors tv-skärm och sen var hon med pappsen och köpte bla en chromecast... jag är fruktansvärt oteknisk men hon kan nu via sin mobil välja vad hon vill se på sin skärm. En stunds slappande och en god smoothie är en rutin innan vi sätter oss och gör läxor en stund.


Nu har det gått lite drygt 4 månader efter mins senaste operation. Jag hade ett massivt diskbråck på min halsrygg och opererades via främre fusion och resultatet är lyckat. Både enligt kirurgen som vid återbesöket i Linköping i januari visade före- och efterbilder på hur min ryggmärg och nervrötter påverkats, och enligt mig själv som blivit mycket bättre. Dock har jag ju min whiplsahskada. Jag har även 2 mindre diskbråck kvar. Jag kommer alltid att ha min värk, värre ibland, bättre ibland. Jag får inte överbelasta, bära tungt, jobba monotomt, sitta för länge, springa...osv osv. Listan kan säkert göras lång.


Men jag har ett synsätt och en livsstil som ger mig bästa förutsättningar för ett fantastiskt liv, med mycket glädje och lycka! Och att vara lycklig, känna ro i själen, ha hälsan, vara med nära och kära- det är enligt mig meningen med livet. Jag jämför med stunder i livet som varit jobbiga, ångest, depression, stress och oro, långa perioder med extrem smärta och sängliggande, operationer osv... Detta är fruktansvärt. Livets jobbigare delar, men ändå som sagt delar av livet. Om man aldrig är nere kan man inte njuta av när det går uppför.


Så att få vakna och gå upp ur sängen, in i köket och sitta ner med familjen kring bordet. Det är en fantastisk start på dagen. Att inte behöva äta en massa värktabletter. Att kunna ta en promenad och till och med träna hemma i vardagsrummet ibland. Att känna kraft och styrka återkomma i armar och händer. Det är sann lycka.


Avslutningsvis vill jag påminna Er alla där ute att stanna upp, sluta stressa och skynda och jaga...Andas ordentligt djupa andetag. Det som skänker verklig lycka finns oftast väldigt nära er. Ibland ser man inte skogen för alla träd...

Gör mer av det som gör er lyckliga, dansa som om ingen ser er och sjung som om ingen hör er...och allt det där ni vet...


Stor kram

/Whiplashmamman

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Eriksson - Lördag 23 juni 23:08

Kära Ni! Glad midsommar önskar jag er alla, hoppas att ni haft väder, varandra & mat!   Rubriken till dagens inlägg symboliserar hur svårt jag alltid har att förklara hur jag/min nacke med tillhörande smärtutbredning mår. För mig är ju smärtan ...

Av Sofia Eriksson - 7 december 2017 18:13

Kära Ni, Tänk att det snart närmar sig jul! Jag älskar julen, högtiden, traditionen, kyrkan på julaftonsmorgon och framför allt att familjen och nära och kära samlas, skrattar tillsammans, äter gott och njuter i varandras sällskap. Jag är välsignad...

Av Sofia Eriksson - 13 november 2017 21:55

Kära Ni, Livet är likt en vågskål, av den där äldre modellen där man häller lite o skålen på ena sidan och lite i skålen på andra sidan och sen håller man på så tills vågmätaren står rakt. Då är balansen perfekt! Under mina 6 år som whiplashskadad,...

Av Sofia Eriksson - 31 oktober 2017 13:14

Kära Ni, Nu är det verkligen höst! Här på Öland är det så vackert, kallt och friskt. Lite väl blåsigt dock och tyvärr börjar alla färgglada löv trilla från träden och istället bilda en fluffig matta på gräset.  Idag är det tisdag. Sista dagen i...

Av Sofia Eriksson - 27 oktober 2017 13:22

            Kära Ni,   Den 22/3 kl 8.30 åkte vi från Öland till Linköping. Vi lämnade Smilla till hundpolaren Lina. Meja stannade med mormor o morfar för hon ville inte sitta så länge i bilen! Så det var jag, min make Peter och äldsta döttr...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se