Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Sofia Eriksson - 9 maj 2015 18:25

God kväll,

En liten hälsning från Linköping. Idag kom vi hit, jag och min älskade make. Vi har i em träffat Åke Nyström, den fantastiske läkare som på måndag ska operera min nacke. Först pratade vi religion, träffade även en man som också ska opereras.  Sedan blev det undersökning,  Åke testade min styrka i händer och armar. Jag är väldigt svag, särskilt på min vänstra sida. Jag fick sträcka upp armarna, vrida huvudet åt sidorna och upp och ner.  Dålig rörelse. Fick sedan sprutor som sist. Gör ju riktigt jäkla ont, bedövningsmedel sprutas in i mina triggerpunkter, dvs de områden vi misstänker att smärtan kommer ifrån. Tre ställen idag. Nära C7, liiite till vänster samt 2 ställen till som jag inte minns namnen på så jag får återkomma med det. Sakta avtar huvudvärk och tinnitus ( kom tillbaka efter ca 45 min-1 timma). Gör om provet i rörelseförmåga och styrka. Väsentligt bättre och starkare! Framför allt reagerar händer och armar INTE som de brukar göra efter någon ansträngning- nämligen en explosiv smärta och strålning i händerna/armarna direkt i anslutning till ansträngningen, ex öppna en burk osv. Märklig härlig känsla.  Jag kände mig stark. Då jag skulle luta huvudet bakåt, titta i taket började jag nästan gråta.  Jag vågade inte.  Har inte kunnat göra det på så länge och det gör ju eg så ont. Åke hjälpte mig, höll handen bakom och tog emot huvudet. Då gick det bra. 

Nu är jag så trött. Ont. Förväntansfull. Tacksam. Ja, känslorna är många. 

Imorgon ny träff med Dr Nyström och på måndag kl 07.00 kör vi igång...

Fortsättning följer. ..

Kram

/

Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 8 maj 2015 08:39

...till Linköping...imorgon bitti.

Mina kära föräldrar ska bo hos oss med våra älsklingar! Känns som att vi alla är redo nu. På riktigt. Jag känner mig helt lugn nu, antagligen för att jag lagt all fokus på barnen och då särskilt på Agnes som haft det jobbigt med att jag ska åka. Dessutom är det mycket tjafs och bråk i hennes klass mellan tjejerna. Väldigt sorgligt, att det ska börja så tidigt!!

Nåväl. Som förälder kan man stötta, puscha, ha en bra dialog med barnen och med lärarna. Lägga sig i, fråga, visa att man ser och hör och bryr sig. Hjälpa sina barn till god självkänsla och en inre styrka, att tänka själva, känna efter i hjärtat vad som är rätt och fel, att våga gå sin egen väg.

Svårt! Även för oss vuxna... Brukar tänka att vi vet så lite om våra medmänniskor så va ska alla vara snälla mot varandra. Vi är på jorden så kort tid. Inte ska vi slösa bort den tiden på negativa tankar, osämja och elakheter! Le mot varandra, säg hej, hjälp en medmänniska. Njut av dagen idag.


Nu sitter jag och Meja i soffan och äter frukost. Det gör vi  veckoran när jag orkar lämna på dagis. Ibland får Peter lämna alla 3 barn, om jag inte kommer upp! Jag dricker kaffe, ligger här med datorn i knät, Meja äter gröt och ser på barnprogram. Utanför skiner solen och det är fredag. 

Ikväll ska jag packa. Vad tar man med? Vet ju inte riktigt hur länge jag blir kvar i Linköping...

Den här gången känns det så tryggt. Jag vet att jag är i så goda händer, hos en läkare som bryr sig om mig och som vill hjälpa mig.

Det blir inte som i Uppsala när jag måste gå hem samma dag. Fick be om att få ligga kvar en stund och sova efter operationen i Uppsala för jag var så trött och omtumlad. Jag hade så fruktansvärt ont och allt jag fick veta var att jag skulle ta alvedon. Det var ju helt orimligt. Och när 7 veckor gått och Uppsala ringde upp och jag berättade att jag inte blivit bättre över huvud taget konstaterades endast att -Jaha, det var ju synd. Nu får jag lära mig leva med smärtan. Igen. Tack...

Nej, nu hos dr Åke blir det skillnad. Efter operationen vill han att jag ska vara kvar minst 2 dagar. Känns tryggt. Packning då...sköna kläder, mediciner, kuddar, nackkuddar, och fler kuddar;)

I eftermiddag blir det mys med barnen, fredagsmys i soffan och sen hoppas jag att jag kan sova inatt!!

Önskar er alla en trevlig fredag och helg,

jag kommer att skriva så fort jag orkar! Även om det kanske blir korta inlägg;)


Kram

/Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 5 maj 2015 19:30

Kära ni,

Så var vi inne i maj månad och solen dyker upp då och då här på Öland. Just nu spöregnar det ute vilket jag tycker är mysigt! Jag och mina döttrar sitter i soffan och äter popcorn och tittar på tv och snart är det läggdags. Maken är på fotbollsträning...utomhusträning! 

Det är svårt att beskriva alla känslor som drar hit och dit just nu i min kropp och min knopp.

På lördag morgon åker jag och min man till Linköping för att träffa Åke Nyström. Vi kommer att bo på Hotell Ekoxen, där ligger också Addoc Hospital där operationen kommer att äga rum på måndagen. Lördag och Söndag kommer Åke att undersöka mig, märka ut mina triggerpunkter och så ska vi prata! Det är vi bra på både Åke och jag...!


Jag kan få plötslig hjärtklappning när jag vilar, antingen beror det på medicinerna eller på nervositeten. Förmodligen både och! Jag sover dåligt, svårt att somna och inatt sov jag knappt något. Kl 03 började jag lyssna på ljudbok av Jonas Gardell, somnade till och stängde av, men sen låg jag vaken i alla fall. Trött idag med andra ord. Sov och när familjen kom hem så skulle jag fixa med mat, det gick sådär...brände såsen osv, tänkte bryta ihop och lägga mig igen men Peter räddade middagen och vi åt tillsammans;)

När det gäller operationen så är det privat och går inte via Landstinget. Därför behövs ingen remiss utan man kontaktar Åke själv. Dessvärre får jag betala operationen själv, strax under 60 000.

Detta kan jag förstås se som väl investerade pengar i mig själv och min hälsa. MEN, då mitt hemlandsting inte kunnat erbjuda mig adekvat hjälp och vård (förutom smärtskola med tillhörande 5 mediciner att prova, vilka inte hjälpte varpå jag blev tillsagd att lära mig leva med min smärta) anser jag att mitt Landsting bör stå för denna kostnad.



Tog upp frågan med vår trevliga och tillmötesgående sjukhuschef, dessvärre blev svaret nej och detta för att Åkes metod under åren varit ifrågasatt. IVO har haft sin utredning men lagt ner och inga frågeteckan kvarstår. Bara ett stort antal nöjda patienter som menar att de fått sitt liv tillbaka. Nu har jag kontaktat chefen för Hälso- och sjukvård och on svarade snabbt att hon tyckte mitt ärende var intressant eftersom jag visade på alternativ behandlingsmetod. På fredag har jag tfn-tid med min husläkare då det är viktigt att min behandlande läkare är med, han har ju varit med från början!

Nästa vecka blir jag kontaktad av sjukhuschefen igen sen får vi se hur vi går vidare. Så nu hoppas jag att Landstinget ska betala detta för mig. Jag vill inte betala så mycket pengar på en operation jag inte hade behövt genomgå om jag inte varit med om bilolyckan. Speciellt inte eftersom sjukpenningen inte gör någon rik.

Nåväl, kanske hjälper mitt landsting mig, kanske inte. Men jag måste försöka. Och jag får inte ge upp. Än.

Men nu gäller det att ladda, äta och sova inför det som komma skall.

Fortsättning följer...


Jag har som sagt 3 döttrar; Agnes 9 år, Lova 7år och Meja snart 5 år. Vad tycker de om att ha en whiplashmamma? Meja tycker: mittemellan bra. Du kommer nog att bli frisk av operationen. Det dåliga är att du inte går upp ur sängen så himla mycket!

Lova: Att du ibland ändå kan va med oss är bra! Det är dåligt att du ligger i sängen nästan hela dagarna, Jag hoppas att du blir bra nu i alla fall...kan du bli helt bra?

Lova tycker jag har förklarat min situation bra, en liten berättelse så barnen förstår varför mamma inte orkar lika mycket som andra mammor, varför jag inte kan vara med på allt. Jag beskriver min ork som en påse med diamantkulor. Jag har en påse, när jag är pigg och orkar följa med är den full, dvs 10 st diamantkulor, men när jag gör saker tar de slut en efter en och till slut har jag jätteont och är jättetrött. Då måste jag vila och äta värktabletter för att min påse ska fyllas på med diamantkulor igen!

Agnes: Jag tycker att det är synd om dig, att det hände det där med olyckan, du är en jättebra mamma. Men det är bra att vi får lära oss mycket, så vi vet vad vi ska göra om det skulle hända. Jag älskar ju dig och tror att du kommer att bli lite bättre efter operationen.

Av Sofia Eriksson - 16 april 2015 13:27

Kära läsare, kära nack- och nervskadade, alla ni som lever med kronisk värk efter whiplashtrauma.

Jag skriver den här bloggen dels som en dagbok för min egen skull och dels och framför allt för att förhoppningsvis kunna hjälpa andra i samma situation. Som skadad med kronisk smärta är det väldigt tufft att göra mer än att bra ha ont. Kronisk smärta ger en del funktionshinder, exempelvis försämras finmotoriken, man blir extremt trött och man upplever sig själv många gånger som trög och att det är svårt att hänga med i diskussioner. Och när man gör det blir man väldigt trött, för att inte tala om kramp och värk i käkar efter att ha pratat och även rört nacken fram och tillbaka då man pratar med vänner. Det är jobbigt att söka bra läkare som är specialiserad eller åtminstone något insatta i området nackskadad efter whiplashtrauma och som känner till problematiken detta kan ge. Det är svårt att fortsätta söka hjälp då alla läkare städigt talar om för mig att ge upp och sluta leta, det finns inget mer att göra och jag måste lära mig att leva med min värk som en del av mig och mitt liv. Min aegna förslag på läkare och vård skrattas bort. Man ska helst inte komma med egna framgooglade förslag eftersom läkarkåren anser sig veta bäst. Detta är ena sidan av att vara skadad, med kronisk smärta, ständigt medicineras med tllhörande biverkningar som man får av starka mediciner med exempelvis morfin i och känslan och rädslan av att andra människor inte förstår eller tror att man är skadad eftersom när man väl är utanför dörren ofta med maskara, alltid ler och ser så frisk ut...


Den adra sidan av att vara skadad och sjukriven är en väldigt invecklad och krånglig del. Från den dagen du blir skadad är det otroligt viktigt att du antecknar ditt mående och din smärtutbredning. Helst ska det finnas journaler från början och det är viktigt att du begär ut dem då och då för att granska så att det står rätt och att allt finns med. Om besvären blir bestående är detta ett väldigt viktigt underlag för ditt framtida invaliditetsintyg. Ett invaliditetsintyg kan skrivas av din husläkare men det är INTE att rekommendera då de ofta är väldigt kortfattade och inte innehåller relevant information om ditt tillstånd. Ett invaliditetsintyg ska beskriva din funktionsnedsättning och detta ska hålla i rätten om det skulle gå så långt att du måste kämpa mot ditt försäkringsbolag om de inte godkänner den invaliditetsgrad läkaren satt. Du ska anmäla skadan DIREKT till ditt försäkringsbolag. Om du sitter som medpassagerare i en väns bil omfattas du även av dennes försäkringsbolag. För att kort återgå till invaliditetsintyget kan ett sådant skrivas tidigast ett år efter skadan inträffat. Enväldigt duktig försäkringsmedicinsk läkare som skriver invaliditetsintyg är Dr Tomas Timander, Stockholm. Han har jobbat väldigt länge med detta och är själv nackskadad.

Det är viktigt att ha en god kontakt med dina handläggare på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Föräkringsbolagen, Trafikskadenämnden om det blir aktuellt, husläkare, specialistläkare samt att du skaffar en bra trafikjurist. Detta tror många att man inte har råd med, men oftast betalar ditt försäkringsbolag för jusrist men detta talar de inte om utan det får du fråga om själv. Jag har en bra trafikjurist vid namn Ingela Flamborn, Trafikjuridik.

Att hitta bra och duktiga läkare är inte jättesvårt om man har kontakter med andra skadade exempelvis på facebook;( WAD, wad är det? ) men att få träffa dem, att få remiss från sitt hemlandsting är desto svårare. Det är ekonomi och prestige som styr. I Kalmar län som jag tillhör gör Landstinget i stort sett ingenting. Jag har gått på smärtskola och fått prova flertalet mediciner med hemska biverkningar. Sedan kom jag med i studien i Uppsala och i 1 års tid tjatade jag på mitt landsting att de skulle skriva remiss och betalningsförbindelse, till slut betalade Landstinget. Men att jag skule få behandling hos expertis som ex ger smärtblockader är uteslutet. Alltså. Nu är det stopp. Ingen behandling utan bara lära mig leva med det här. Jag kan bara inte gå med på det.

 Så tog jag kontakt med Åke Nyström, docent och kirurg. Han lyssnade på mig, förstod mig och ville hjälpa mig.

Nu började en ny resa...

Fortsättning följer!

Kram

/Whiplashmamman



Av Sofia Eriksson - 15 april 2015 12:04

God eftermiddag kära ni!

Tänk att solen och vårvärmen börjar smyga sig fram...det ät ljuvligt!

I 3 dagar har jag legat, med knivsmärtor i nacke och tryck som ett skruvstäd på huvudet, tryckande smärta från nacken upp i bakhuvudet och isande ont mellan ögonbrynen där nerver fäster. Även domnade värkande armar och sovande fingrar. Extremt trött och yr, och smärta bakom ögonen. Alltså som migrän fast det är nackskadan som är boven, och mitt skadade nervsystem.

Jag ligger här och försöker slappna av, vila i nuet och tänka på att den 11 maj är en stor dag i mitt liv. Då ska jag bli opererrad av den främste kirurgen inom whiplashskador, han som gjort 1000-tals operationer och hjälpt så många människor till ett liv utan starka mediciner, utan smärta, och till och med tillbaka til arbetslivet. Självklart har jag stora förhoppningar att jag kan komma att bli en av dem men samtidigt måste jag veta att jag kanske blir 5 procent bättre, eller 50 procent bättre, eller...ja ingen vet ju säkert. Men för mig är det ett privilegium att Åke Nyström ska operera ,¨mig för att han tror verkligen att jag kam bli bättre av hans operationsmetod. Så då tror jag det också.

Som sagt, sängliggandes. Sover, ser på film- tacksam för Netflix! Dricker kaffe i sängen, smsar, messenger-pratar...tfn-pratar gör mig så trött i hand och käkar, typiskt eftersom jag är en av de babbligaste och mest skrattande varelser på vår jord. Typ...kanske därför jag tar mig igenom detta. Och för att kroppen har en väldig förmåga att vänja sig med smärta i olika grader. Jag ligger bara när jag verkligen måste. När kroppen inte tillåter något annat. Det jag vill mest av allt just nu är att orka ta en dusch, bädda rent och plocka lite i mitt hem, kanske bädda sängar...kanske gör jag det imorgon istället;) 

Önskar er alla en riktigt fin dag!

Kram

/

Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 7 april 2015 12:21

Hej kära ni!

Hoppas att ni haft en lugn och skön påsk tillsammans med nära och kära, med god mat och godis!

Vi har fått mumsigt påskbord hos mina föräldrar, maken och jag gick på restaurang och åt gott och vann en music-quiztävling och dessutom hade vi påskknytis i byn med goa vänner. Gissa om jag är trött, har skitont och undrar om det verkligen var värt det. svaret är JA!;) Och detta är ju tack vare min familj och mina vänner jag är välsignad med. De ser till att jag kan klara allt. De skriker åt mig att gå och  sätta mig om jag börjar styra med nåt, duka eller ska hjälpa till med nåt...för sån är jag, svårt att bara sitta och titta på när andra jobbar. Men det är tur att de påminner mig... 

Imorse drack jag kaffe med en fantastisk kvinna och väninna. Hon står mig nära även om vi inte hinner ses så ofta. Men vi vet att vi har varandra. Hon har 1000 järn i elden, en riktig entreprenör ut i fingerspetsarna! Hon är en fantastik musiker, sjunger som en gudinna och tillsammans med sin make har de ett coverband och de är flitigt anställda runt om i våra trakter. Jag har spelat och sjungigt mycket med dem under åren, men inte för tillfället...drömmer förstås om att i framtiden kunna vara aktiv som musiker tillsammans med dem!! Hon ordnar konserter, leder det lokala körslaget, och är även konfrencier i vårt Öländska "Allsång på Skansen" som hålls på Hotell Skansen i Färjestaden. 

Ligger på soffan med datorn i knät, lite trött av mina värktabletter nu, värk i axlar, nyckelben, armar och händer värker och sover, domnad på min vänstra ansiktshalva och mitt huvud känns som ett tugnt bowlingklot...osv! Men nu har jag så underbara nyheter: Jag ska bli operrerad av underbara Åke Nyström!! I nästa inlägg kommer jag att besktriva operationen lite närmare och under och efter operationen kommer jag så gott jag orkar att uppdatera er om hur allt går.

Det blir i Linköping på Addoc Hospital och operationen kostar strax under 60 000 kr. Jag håller på att skriva till mitt landsting för att be om en betalningsförbindelse. Håll tummarna för att de går med på det. Jag behöver ge dem så mycket information som möjligt om Åke Nyström och om operationen. Och även påminna dem om att jag inte får NÅGON SOM HELST HJÄLP här i mitt landsting. Ingen bryr sig utan säger bara att jag ska lära mig att leva med min smärta, kanske en psykolog kan hjälpa mg...ha! Ett skämt! Nej vet ni vad; det finns hjälp att få och Åke Nyström vill hjälpa mig, han lyssnar, vet exakt hur jag har det och hur det känns att bli ignorerad i vården och han KAN hjälpa mig. Jag tror på honom. Jag tror på en mindre smärtsam framtid. 

Nu ska jag ligga stilla. Coronation Street är på tv...kanske inte det allra bästa programmet men vem bryr sig? Jag ska bli opererad av Åke!!!!!;)


Kram

/

Whiplashmamman





Av Sofia Eriksson - 19 mars 2015 11:46

Tänk att få goda nyheter som handlar om min nackskada och min framtid samt att ha underbara samtal med en läkare som lyssnar och bryr sig om sina patienter!! Som bryr sig om mig och mitt välmående. Detta är så ovanligt. Och det är så hemskt att det ska vara så ovanligt. Men jag känner mig väldigt lyckligt lottad som fått privilegiet att fått träffa och lära känna docent Åke Nyström!

Imorgon får jag ett besked. Ett samtal och ett besked som kan komma att förändra mitt liv, kanske ge mig ett nytt liv utan så mycket smärta. Jag återkommer om detta då jag vet med säkerhet...

Ha en fin dag och njut i solen. Idag vilar jag med mycket smärta i nacken och en extrem trötthet...gäsp.

KRAM

/

Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 14 mars 2015 23:33

God kväll kära ni,

Ikväll har vi tittat på melodifestivalfinalen! Äldsta dottern ville helst se Jon Henric vinna, mellantjejen hejade på Erik Saade och minstingen tyckte absolut att Samir och Viktor skulle vinna. Min käre make ville skicka Hasse till Eurovision men jag var nöjd med att Måns vann. Här har det varit sjukstuga länge nu. Jag har haft influensa med feber och hemsk hosta...väldigt jobbigt som nackskadad med kronisk huvudvärk. Men jag har inte gått sönder vilket det kändes som att jag skulle... Fick antibiotik nu i veckan då det lutade mot lunginflammation. Jag är helt slut, ligger mest och sover, och idag har jag mått illa och inte haft någon matlust! Kanske pga antibiotikan, har ju lite känslig mage. Barnen har också haft detta virus som alla verkar få, feber och hosta. Nu är det minstingens tur, hon har haft feber sedan i torsdags, förkyld och hostig. Maken höll sig i skogen utanför och eldade grenar, till kvällen grillade de marshmallows över glöden medan lillan och jag höll oss inne. Nu sover huset och jag ligger i sängen och kände att jag ville skriva några rader. Efter operationen har jag fått nya smärtor i bakhuvudet på vänster sida, känns ibland som knivstick. Jag har ständig huvudvärk som varierar i styrka, och när den är som värst är det stesolid/oxynorm och i säng som gäller. Jag ska förmodligen träffa dr Åke Nyström nu till veckan vilket jag verkligen ser fram emot. Om allt blir till det bästa kommer han att operera mig. Triggerpunktskirurgi. Det är liksom det sista ingreppet jag kan göra. Därefter är alternativen fortsatt akupunktur samt smärtblockader. så känns det nu i alla fall. Kirurgen i Uppsala menar att det bästa för mig vore att bara gilla läget och acceptera mitt öde. Har jag hört det förut??? Nej det där med att ge upp går jag inte med på, däremot måste man tillåta sig pauser i livet när man bara är. I nuet. Men jag måste erkänna att jag verkligen är less på detta. Vill ju inte må skit jämt, vara begränsad, tänka ut hur jag ska lägga upp livet så jag får så lite bakslag som möjligt. Jag får väga hela tiden, gör jag det nu så kan jag ime gör det sen, osv...Vill göra allt med mina barn. Åka med varje gång på simskolan, jaga dem runt huset, springa och spela fotboll med dom, kunna sitta vid pianot och skriva min musik. Samtidigt så är det ju som det är, jag gör så gott jag kan och orkar. Hoppas av hela mitt hjärta att Åke kan utföra magi.

Jag har slutat 'ta godis! Jag har alltid varit en godisgris men på sistone har jag liksom ätit bara för att skålen stod där, fast jag egentligen inte var sugen. Efteråt mådde jag lite illa och bestämde mig för att skippa det helt. Inga problem! Konstigt...trodde det skulle vara jättejobbigt. Håller mig borta från läsk med, så gott det går! Vi får väl se hur det går!

Nu är det bäst att släcka ner,

vi hörs snart igen.

Kram

/

Whiplashmamman

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2020
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Whiplashmamman


Skapa flashcards