Senaste inläggen

Av Sofia Eriksson - 15 april 2015 12:04

God eftermiddag kära ni!

Tänk att solen och vårvärmen börjar smyga sig fram...det ät ljuvligt!

I 3 dagar har jag legat, med knivsmärtor i nacke och tryck som ett skruvstäd på huvudet, tryckande smärta från nacken upp i bakhuvudet och isande ont mellan ögonbrynen där nerver fäster. Även domnade värkande armar och sovande fingrar. Extremt trött och yr, och smärta bakom ögonen. Alltså som migrän fast det är nackskadan som är boven, och mitt skadade nervsystem.

Jag ligger här och försöker slappna av, vila i nuet och tänka på att den 11 maj är en stor dag i mitt liv. Då ska jag bli opererrad av den främste kirurgen inom whiplashskador, han som gjort 1000-tals operationer och hjälpt så många människor till ett liv utan starka mediciner, utan smärta, och till och med tillbaka til arbetslivet. Självklart har jag stora förhoppningar att jag kan komma att bli en av dem men samtidigt måste jag veta att jag kanske blir 5 procent bättre, eller 50 procent bättre, eller...ja ingen vet ju säkert. Men för mig är det ett privilegium att Åke Nyström ska operera ,¨mig för att han tror verkligen att jag kam bli bättre av hans operationsmetod. Så då tror jag det också.

Som sagt, sängliggandes. Sover, ser på film- tacksam för Netflix! Dricker kaffe i sängen, smsar, messenger-pratar...tfn-pratar gör mig så trött i hand och käkar, typiskt eftersom jag är en av de babbligaste och mest skrattande varelser på vår jord. Typ...kanske därför jag tar mig igenom detta. Och för att kroppen har en väldig förmåga att vänja sig med smärta i olika grader. Jag ligger bara när jag verkligen måste. När kroppen inte tillåter något annat. Det jag vill mest av allt just nu är att orka ta en dusch, bädda rent och plocka lite i mitt hem, kanske bädda sängar...kanske gör jag det imorgon istället;) 

Önskar er alla en riktigt fin dag!

Kram

/

Whiplashmamman

ANNONS
Av Sofia Eriksson - 7 april 2015 12:21

Hej kära ni!

Hoppas att ni haft en lugn och skön påsk tillsammans med nära och kära, med god mat och godis!

Vi har fått mumsigt påskbord hos mina föräldrar, maken och jag gick på restaurang och åt gott och vann en music-quiztävling och dessutom hade vi påskknytis i byn med goa vänner. Gissa om jag är trött, har skitont och undrar om det verkligen var värt det. svaret är JA!;) Och detta är ju tack vare min familj och mina vänner jag är välsignad med. De ser till att jag kan klara allt. De skriker åt mig att gå och  sätta mig om jag börjar styra med nåt, duka eller ska hjälpa till med nåt...för sån är jag, svårt att bara sitta och titta på när andra jobbar. Men det är tur att de påminner mig... 

Imorse drack jag kaffe med en fantastisk kvinna och väninna. Hon står mig nära även om vi inte hinner ses så ofta. Men vi vet att vi har varandra. Hon har 1000 järn i elden, en riktig entreprenör ut i fingerspetsarna! Hon är en fantastik musiker, sjunger som en gudinna och tillsammans med sin make har de ett coverband och de är flitigt anställda runt om i våra trakter. Jag har spelat och sjungigt mycket med dem under åren, men inte för tillfället...drömmer förstås om att i framtiden kunna vara aktiv som musiker tillsammans med dem!! Hon ordnar konserter, leder det lokala körslaget, och är även konfrencier i vårt Öländska "Allsång på Skansen" som hålls på Hotell Skansen i Färjestaden. 

Ligger på soffan med datorn i knät, lite trött av mina värktabletter nu, värk i axlar, nyckelben, armar och händer värker och sover, domnad på min vänstra ansiktshalva och mitt huvud känns som ett tugnt bowlingklot...osv! Men nu har jag så underbara nyheter: Jag ska bli operrerad av underbara Åke Nyström!! I nästa inlägg kommer jag att besktriva operationen lite närmare och under och efter operationen kommer jag så gott jag orkar att uppdatera er om hur allt går.

Det blir i Linköping på Addoc Hospital och operationen kostar strax under 60 000 kr. Jag håller på att skriva till mitt landsting för att be om en betalningsförbindelse. Håll tummarna för att de går med på det. Jag behöver ge dem så mycket information som möjligt om Åke Nyström och om operationen. Och även påminna dem om att jag inte får NÅGON SOM HELST HJÄLP här i mitt landsting. Ingen bryr sig utan säger bara att jag ska lära mig att leva med min smärta, kanske en psykolog kan hjälpa mg...ha! Ett skämt! Nej vet ni vad; det finns hjälp att få och Åke Nyström vill hjälpa mig, han lyssnar, vet exakt hur jag har det och hur det känns att bli ignorerad i vården och han KAN hjälpa mig. Jag tror på honom. Jag tror på en mindre smärtsam framtid. 

Nu ska jag ligga stilla. Coronation Street är på tv...kanske inte det allra bästa programmet men vem bryr sig? Jag ska bli opererad av Åke!!!!!;)


Kram

/

Whiplashmamman





ANNONS
Av Sofia Eriksson - 19 mars 2015 11:46

Tänk att få goda nyheter som handlar om min nackskada och min framtid samt att ha underbara samtal med en läkare som lyssnar och bryr sig om sina patienter!! Som bryr sig om mig och mitt välmående. Detta är så ovanligt. Och det är så hemskt att det ska vara så ovanligt. Men jag känner mig väldigt lyckligt lottad som fått privilegiet att fått träffa och lära känna docent Åke Nyström!

Imorgon får jag ett besked. Ett samtal och ett besked som kan komma att förändra mitt liv, kanske ge mig ett nytt liv utan så mycket smärta. Jag återkommer om detta då jag vet med säkerhet...

Ha en fin dag och njut i solen. Idag vilar jag med mycket smärta i nacken och en extrem trötthet...gäsp.

KRAM

/

Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 14 mars 2015 23:33

God kväll kära ni,

Ikväll har vi tittat på melodifestivalfinalen! Äldsta dottern ville helst se Jon Henric vinna, mellantjejen hejade på Erik Saade och minstingen tyckte absolut att Samir och Viktor skulle vinna. Min käre make ville skicka Hasse till Eurovision men jag var nöjd med att Måns vann. Här har det varit sjukstuga länge nu. Jag har haft influensa med feber och hemsk hosta...väldigt jobbigt som nackskadad med kronisk huvudvärk. Men jag har inte gått sönder vilket det kändes som att jag skulle... Fick antibiotik nu i veckan då det lutade mot lunginflammation. Jag är helt slut, ligger mest och sover, och idag har jag mått illa och inte haft någon matlust! Kanske pga antibiotikan, har ju lite känslig mage. Barnen har också haft detta virus som alla verkar få, feber och hosta. Nu är det minstingens tur, hon har haft feber sedan i torsdags, förkyld och hostig. Maken höll sig i skogen utanför och eldade grenar, till kvällen grillade de marshmallows över glöden medan lillan och jag höll oss inne. Nu sover huset och jag ligger i sängen och kände att jag ville skriva några rader. Efter operationen har jag fått nya smärtor i bakhuvudet på vänster sida, känns ibland som knivstick. Jag har ständig huvudvärk som varierar i styrka, och när den är som värst är det stesolid/oxynorm och i säng som gäller. Jag ska förmodligen träffa dr Åke Nyström nu till veckan vilket jag verkligen ser fram emot. Om allt blir till det bästa kommer han att operera mig. Triggerpunktskirurgi. Det är liksom det sista ingreppet jag kan göra. Därefter är alternativen fortsatt akupunktur samt smärtblockader. så känns det nu i alla fall. Kirurgen i Uppsala menar att det bästa för mig vore att bara gilla läget och acceptera mitt öde. Har jag hört det förut??? Nej det där med att ge upp går jag inte med på, däremot måste man tillåta sig pauser i livet när man bara är. I nuet. Men jag måste erkänna att jag verkligen är less på detta. Vill ju inte må skit jämt, vara begränsad, tänka ut hur jag ska lägga upp livet så jag får så lite bakslag som möjligt. Jag får väga hela tiden, gör jag det nu så kan jag ime gör det sen, osv...Vill göra allt med mina barn. Åka med varje gång på simskolan, jaga dem runt huset, springa och spela fotboll med dom, kunna sitta vid pianot och skriva min musik. Samtidigt så är det ju som det är, jag gör så gott jag kan och orkar. Hoppas av hela mitt hjärta att Åke kan utföra magi.

Jag har slutat 'ta godis! Jag har alltid varit en godisgris men på sistone har jag liksom ätit bara för att skålen stod där, fast jag egentligen inte var sugen. Efteråt mådde jag lite illa och bestämde mig för att skippa det helt. Inga problem! Konstigt...trodde det skulle vara jättejobbigt. Håller mig borta från läsk med, så gott det går! Vi får väl se hur det går!

Nu är det bäst att släcka ner,

vi hörs snart igen.

Kram

/

Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 19 februari 2015 13:02

Hej kära ni,

Igår fyllde min älskade mormor 93 år! Familjen var där med bakelser och presenter, tyvärr orkade jag inte följa med men jag ska ta mig dit så fort jag känner mig piggare. Jag har haft en förkylning med hemsk hosta, den vill liksom aldrig ge sig...nu börjar jag dock bli piggare! Huvudvärken och nackvärken har varit väldigt otrevlig, särskilt pg hostan, inte en bra kombination med nackskada och kronisk huudvärk!!!

Varit en trist period med bara säng, säng och säng- mörkt rum och blä. Men jag har sovit mycket så tiden har på så sätt gått fort;) Idag är jag som sagt piggare, haft mina tjejer hemma på förmiddagen, de har ju sportlov. Nu är stora tjejen med sin kompis i simhallen och de andra tjejerna är med mormor och moster med hennes lilla son i stan. Jag är så tacksam över vår stora familj/släkt. Tänk vad många vi är. Och alla ställer upp för varandra trots att alla egentligen har fullt upp med sina egna liv och bekymmer. 

Nu har det gått 2 månader sedan min operation. Tyvärr kunde inte denna operation hjälpa mig, den tog inte bort eller ens minskade min huvudvärk eller mina nacksmärtor. Min kirurg från Akademiska Sjukhuset i Uppsala, Hans Ericson sa att detta var ju en risk. Att man inte blir hjälpt. Och dessvärre var jag en av de som inte blev hjälp. Kirurgen berättade att Akademiska inte erbjuder fler kirurgiska ingrepp och att nu är jag där jag är. Mitt tillstånd är och kommer att vara oförbättrat. Jag måste inse detta och lära mig att leva efter mina förutsättningar. Detta har jag ju hört förut. Jag kan förstå hur han tänker, att man inte kan söka hela sitt liv efter en lösning, det kanske inte finns något som kan hjälpa mig. Kanske mår jag bättre av att bara vara i min situation. Men det är lättare sagt än gjort. Jag har ju ont hela tiden. Är jag uppe på benen, gör saker, handlar eller leker med barnen eller ungås med vänner klarar jag en stund sen mår jag skit. Trött och ökad smärta. Ska jag bara scceptera det. Att aldrig kunna jobba??

Nehej vet ni vad. Självklart kommer jag inte åka land och rike runt och prova all kirurgi jag kan komma på- MEN det jag visste innan var ju Hans Ericsson som frilade occipitlis major nerver och Åke Nyström som opererat whiplashskadade under många år med väldigt goda resultat. Jag har ju träffat honom, och nu har vi kontakt per mejl. När han kommer tillbaka till Sverige från USA ska jag åter till honom på konsultation. Han har sagt att om mitt tillstånd är oförändrat sedan sist vi sågs 8vilket det är) så kan och vill han operera mig. Åke trodde inte att friläggning av endast occipitalis major nerver kunde lindra eller ta bort mina huvud- och nacksmärtor då jag är skadad längre ner i nacken. Dels har jag fasettledsartros och förträngning av nerv på nivå C3, C4 dels smärtor ända ner till C7, splenius cervicis och splenius capitis. Åke menar att om man inte börjar på nivå C7 och frilägger där jag har mina triggerpunkter kan man inte få fri gång för nerverna uppe i bakhuvudet. Jag litar på Åke. Dels då så många blivit hjälpta av honom men också för att han älskar sitt jobb, han lyssnar och lär känna sina patienter soh ser oss som människor som faktiskt har det jäkligt jobbigt. Han har sett att människor i vårt tillstånd till slut gett upp och tagit livet av sig då det inte fått någon hjälp.

Kalmar Läns Landsting är ju fruktansvärt motvilliga att skicka mig annorstädes för att få hjälp eller för at bli opererad. Jag undrar varför. Här får jag ingen hjälp, de vet inte vad de ska göra och har inte kompetensen. Men det har de på andra håll i Sverige. Bla i Karlstad, där dr Leif Måwe ger smärtblockader i nerverna. Men de tar bara emot patienter med specialistvårdsremiss och Kalmar kan inte skriva remisser då de står utanför Landstinget. Moment 22. Igen. 

Tänk om jag hade ett jobb att gå till istället. Vad lugnt och skönt det skulla vara. Jag skulle jobba några timmar om dagen inom ett område och få lön för mödan. I mitt tillstånd, skadad och trött och trög ska jag hålla reda på alla instanser som vårt samhälle är uppbyggt på, hålla kontakt med handläggare, försäkringsbolag, läkare och ständigt driva en kamp. Ingen som har något helhetsansvar för mig, ingen läkare som reglerar min medicin, ingen som hjälper mig att bli bättre. Och lönen för detta är lika med noll. Jag har inte valt att bli skadad så jag ite kan jobba och tjäna pengar och ha en normalt fungerande liv. Jag försöker och jag kämpar men det är tufft. Jag vill. Jag vill så mycket att det värker i bröstet. 

Det Akademiska kunde erbjuda mig var deras multidiciplinella utvärdering på deras smärtenhet och därefter multidiciplinell smärtrehabilitering. Men detta måste mitt landsting skriva remiss på och betala. Vet nog vad svaret på detta blir då jag genomgått 2 smärtrehabiliteringar i mitt hemlandsting redan.

Så. Jag vilar i mitt nu. Men jag vägrar ge upp trots alla läkares ord ekar i mitt huvud, du blir inte bättre...du måste finna dig i det här och lära dig att leva med det så ska du se att det känns bättre...!

Jag ska besöka Åke Nyström och i mitt hjärta känner jag att jag vill låta honom operera mig. Det är det sista jag gör. Sen får jag acceptera mitt öde. Men jag kan inte leva med att jag inte gav honom en chans. Nu är det stora problemet att få remiss till honom. På med krigarklädern, ladda och på det igen!

Stor kram till er alla

/

Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 9 februari 2015 11:29

Hej kära ni!

Idag skiner solen och värmen är otrolig, det gnistrar i snön...lite vårkänsla! Det kan verkligen behövas. För på sistone har det varigt riktigt tufft. Förväntningar och förhoppningar om bättring efter första operationen i december. Barnen som är underbara och förstående men som givetvis inte vill att mamma ska ligga i sängn så ofta, inte åka med på utflykter och aktiviteter mm, som blir frustrerade och ledsna och vill inte lämna mig i sängen. Jag blir frustrerad och ledsen och fattar inte hur sjutton jag ska fixa det här. Visst är jag uppe också. Och då med en vilja av stål att fixa och dona, älskar mitt hem och inredning, blommor och ordning och reda för barnen och alla grejer. Men glädjen som tidigare infann sig så fort jag orkade vara uppe, då huvudvärken varit snäll, den har förvandlats till ångest eftersom jag vet med säkerhet att jag får igen med besked smärta och domningar och trötthet efteråt. Men jag kör på. Orimligt att ligga still jämt eller att röra sig i slowmotion. Förra veckan var jag med familjen till badhuset, äldst tjejerna går på simskola och jag och Meja och pappsen var med och tittade på. Vi badade även alla, jag satt mest i bubbelpoolen och badade i barnbassängen som också är väldigt varm! Bubbelpoolen skulle vara perfekt om den inte bubblade<!!! Nervsystemet galopperar och typ spelar pingis av bubblet. Blir också väldigt trött i huvudet av ljudet, stressande liksom. Och trött i huvudet blir man ju också i en simhall!! Men som Agnes, min äldsta sa; men mamma, det var ju värt det;) Ja, sa jag, självklart.


Så. Jag har ännu inte blivit kontaktad av kirurgen i Uppsala som opererade mig, han skulle ringa efter 6 vckor, nu har det gått 7 så ingen panik. Mitt resultat är noll. Tyvärr. Men detta förutsade den fantastiske docent Åke Nyström då jag besökte honom för undersökning och konsultation. Detta var alltså innan Uppsala, se tidigare inlägg. Han menade kort beskrivet att min problematik sitteräven längre ner i halsryggen och frigör man inte nervskadorna där, kan nerverna aldrig flöda fritt och alla mina besvär kommer att kvarstå. Självklart finns aldrig garantier för att man blir helt bra, lite bättre eller kan ske inte alls. Men Åke gör alltid en rättvis bedömning med procent om hur goda chanser man har. Och efter mitt besök sa han att han absolut kan och vill operera mig. Jag lovade att återkomma efter min första operation. Nu har vi kontakt och till våren ska jag på nytt träffa honom. Mitt hopp finns igen. Men vet också att det aldrig finns garantier men jag känner i mitt hjärta att jag måste göra det här.

Operationen benäms som triggerpunktskirurgi. Läs gärna om den. På facebook finns även en grupp ni kan ansluta er till, Triggerpunkt. Det finns också en grupp som är toppen som heter WAD- WAD är det. Rekommenderas! Här är vi många i samma situation. 


Nedan har jag kopierat en checklista som Dr Tomas Timander gjort. Ibland är det svårt att veta vart man ska börja när man är skadad. Man vet inte vem man ska vända sig till, man känner inget stöd, ingen förståelse. Många läkare står frågande och utan tips. Många medciner man måste prova. Många instanser, många papper, försäkringsbolag, handläggare på försäkringskassan och arbetsförmedlingen mm...

Hoppas tipse nedan kan hjälpa er.

Jag har besökt Dr Timander i Stockholm och han är fantastisk. Kunnig och hjälpsam. Han skrev mitt invaliditetsintyg. Han sätter också smärtblockader i nacke, bakhuvud runt occipitalis major nerverna.

Önskar er en fin vecka.

Kram

/ Whiplashmamman

 

1. Vid akuta symtom som t ex värk, stelhet, domningar/stickningar i armar eller ben, huvudvärk, yrsel eller mår Du bara allmänt dåligt skall Du söka läkare omgående.
2. Var noga med att beskriva alla Dina symtom för läkaren.
3. Vid uttalade besvär bör man göra en röntgenundersökning av nacke eller rygg eftersom det är lätt att missa en skelettskada. Har Du svår huvudvärk eller domningar/stickningar i armar eller ben bör man även göra en akut datortomografi.
4. Uppföljning inom 1 vecka hos sjukgymnast med erfarenhet av whiplashvåld.
5. Använd gärna mjuk halskrage men under högst 2-3 veckor.
6. Under samma period kan Du använda tabletter mot värk och inflammation.
7. Återgå om möjligt i arbete helt eller delvis. 
8. Om besvären kvarstår 2-3 veckor efter olyckan uppsök läkare för kontroll. Om röntgenundersökning av nack/rygg inte är gjord tidigare är det dags nu. Likaså gör man en datortomografi om Du känner domningar/stickningar i armar eller ben.
9. Fortsätt hos sjukgymnast för smärtlindring samt rörelseträning mot stelhet.
10. Om besvären kvarstår 3 månader efter olyckan är risken stor för långvariga besvär. Du bör snarast kontakta Din läkare för en remiss till en rehabiliteringsklinik med inriktning på whiplashskador. De första 12 månaderna efter olyckan är den viktigaste tiden vad gäller rehabilitering.
11. Om besvären kvarstår 1-2 år efter olyckan skall ett invaliditetsintyg utfärdas. Du har rätt att gå till vilken läkare Du vill för att få detta intyg. Läkaren som skriver invaliditetsintyget bör dock ha god erfarenhet av whiplashskador. Eftersom Du mår dåligt och skadereglering är en komplicerad procedur har Du ofta rätt till ett juridiskt ombud som försäkringsbolaget betalar. Att kontakta en erfaren läkare och jurist är den bästa garantien för att undvika problem med försäkringsbolaget.
12. Slutligen glöm inte att dokumentera så mycket som möjligt av Dina sjukbesök från olyckan och framöver.

Av Sofia Eriksson - 3 februari 2015 20:32

Alltså vilken rubrik...men idag är en sån dag- allt känns väldigt jobbigt. Den där positiva, glada och hoppfulla delen av mig har gått och gömt sig. Jag är ledsen och frustrerad. Har sån smärta och är så domnad. Tvingar mig att göra saker med familjen fast kroppen skriker. Njuter av stundeb och trotsar smärtan, försöker ignorera värk och jag tänker att det är ju inte farligt. Det är bara smärtsamt- Bara...  Jag är så hjärntrött och fattar trögt, säger fel saker, kan inte läsa vissa ord...fy vad det är jobbigt. Smärtan äter upp mig. Och min hjärna!

Det är en fruktansvärd känsla och sorg att inte bli bättre. En otrolig frustration att innerst inne veta att det borde gå att fixa, på nåt annat sätt- med fler operationer. Det kanske verkar hysteriskt att vilja bli opererad igen, när jag nyss fått den operation jag såååå länge kämpat och slagits för att få denna första operation. Och givetvis behöver det gå lite längre tid men i min kropp och i mitt hjärta vet jag att mer behöver göras. Jag är ju skadad längre ner i nacken och troligtvis är det orsak till att mina armar och händer värker och är domnade. Att axlar och skuldror värker. osv...I dagarna väntar jag samtal från min kirurg. Då får jag göra honom besviken, jag var tydligen inget lyckat fall till studien. Därmot har många blivit av med sin värk, då framför allt huvudvärk. 

Återkommer...

stor kram

/

Whiplashmamman

Av Sofia Eriksson - 27 januari 2015 14:27

Hej på er,

jag hoppas att ni alla har en bra dag vart ni än befinner er och vad ni än gör. Hur ni än mår och vad som än händer. För dagen idag är speciell. Den kommer aldrig tillbaka och vi vet ingenting om morgondagen så njut, ät en god lunch, en extra kopp kaffe, säg nåt snällt till någon, le mot någon och när kvällen kommer, sjunk ner i soffan men en skön filt över benen med en kopp te.

Igår eftermiddag fick jag ta min trötta kropp och lägga mig redan på eftermiddagen, ont i huvud och nacke och trött i armar och axlar. Sov till kvällen, pussade och stoppade om tjejerna, lyssnade till dem när de läste och när de sov gott satte vi oss i soffan en stund jag och maken. Vaknade svettig och med fruktansvärd migränhuvudvärk, som om huvudet satt fast i ett skruvstäd, från alla håll. bakuvudet smärtar forfarande, ibland bättre och ibland värre. Stel och kan inte vrida på huvudet utan smärta.

Om en vecka ringer kirurgen. Då har det gått 6 veckor sedan operationen då jag frilade nerver i nacken, närmare bestämt bakhuvudet och occipitalis major. Har verkligen velat att operationen skulle ge resultat, att jag skule få bli lite bättre. Tyvärr är det inte så än- jag har ju vissa dagar med energi, vissa dagar även om de är få som jag går på stan, äter middag hos vänner eller åker och handlar med familjen. Ont under tiden, men en värk jag vant mig med och klarar. Men efteråt blir jag obeskrivligt trött och behöver vila. meditera. Men med en härlig känsla i kroppen då jag tänker på det jag gjort. Men då huvudvärken ökar till obeskrivlig smärta, kräkningar, nacken blir tröttare och ondare och bakhuvudet sticker och bränner, då iner jag att denna operation inte hjälpt mig. Läget är som innan- Jag vet att det ska få gå 6 månader innan man kan slutgiltigt se ett bestående resultat. Och när det gått 1 år är min tanke, min plan att låta Åke Nyström åter få undersöka mig och eventuellt operera mig. Då blir det längre ner, där jag också har nerver i kläm. Ända ner till C7. Dr Nyströms teori är att så länge inte flödet av nerver är fritt längre ner i halsryggen, kan min smärta aldrig avta. Jag tror starkt på hans teori då jag blev helt smärtfri då han satte bedövningssprutor i nacken, ända ner till C7 kotan. Men det finns ju förstås inga garantier. Nerver har svårare att läka och bli friska ju längre de är skadade...


Våra 2 yngre döttrar följer med kompisar hem idag. Agnes, min äldsta sitter och äter mellis bredvid mig i soffanochjag ligger med datorn på magen. Snart ska hon börja med sin matematikläxa. Ibland gör hon även matematikuppgifter på datorn, och Lova också, mellandottern. Splashmath, NOMP appen. Rekommenderas!


Kram på er,

/

Whiplashmamman

Jag finns även på instagram som whiplashmamman


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se