Alla inlägg under april 2013

Av Sofia Eriksson - 15 april 2013 11:37

Måndag idag, och jag ligger i sängen och har med stor möda bullrar upp med massa kuddar, nackstöd och handledsskenorna för att kunna ligga hyfsat skönt. Så. Vad händer här nu då? Min värk är för tillfället uppe på "toppen" och det är hemskt. Jag har fått en ökad trötthetskänsla/är matt i armarna, det bränner och sticker. Händerna gör ont och handlederna är extremt ömma och svaga, som knivhugg så fort jag anstränger händerna i någon rörelse. Det värker i axlarna, längs ryggraden, nacken, bröstkorg/nyckelben. Ont i käkarna, som en klump i halsen. Jag brukar reagera på medicin och få mycket biverkningar ( även om inte medicinen hjälper!) så denna gång med Gabapentin skulle jag lika långsamt och bara äta 900mg istället för 3600 mg. Dock reagerar jag inte nåt på den här medicinen, så idag när jag pratade med sjuksköterskan i Västervik bestämde vi att jag skulle öka lite snabbare för att komma upp i dos innan vi kan utvärdera. Jag skulle ju behöva smärtlindring nu men det enda man får ta nu tillsammans med Gabapentin är typ panodil. Hjälper ju inget. Så, jag ökar dosen, och förbereder mig inför åter besöket hos läkaren i Västervik i början av maj. En del av mig känner mig som en jobbig och tjatig patient som är frågvis och vill veta, ifrågasätter, kommer med förslag på vidare utredningar. Om jag sätter mig in i läkarens sits så kan jag tänka att det är så han ser mig. Som en trafik skadad i en stor mängd. Men jag är ju jag, det är jag som lever med min värka varje dag, 24 timmar om dygnet. Och jag tror att det finns mer att göra, mer att leta efter. Men hur ska jag övertala läkaren, hur ska jag bevisa att det jag känner inte är OK att leva med. Jag ska läsa på, skriva ner i detalj mina symptom och ta med min käre make till läkaren nästa gång. Det jag framför allt vill göra är EMG/ENeG, nerv- och muskel funktions utredning på ett neurofysiologiskt laboratorium. Dessutom vill jag få klarhet i och om nerven som heter occipitalis major är klämd eller dylikt i mitt bakhuvud. Jag vill också ha en ordentlig genomgång av mina röntgenbilder efter min magnetröntgenundersökning. Det kan röra sig om facettledsbesvär,diskogena besvär eller skador på ryggmärgen. Den senaste tiden poängteras att besvären i många fall beror på facettledssksador. Fasettleder är de små leder som sitter mellan kotorna i ryggraden. Men bestående skador efter ett vwhiplashtrauma går inte alltid att se på magnetröntgen! Det finns en metod för att kunna diagnostisera vart smärtan uppstår, Positron Emissonstomografinmed D-Deprenyl. D-Deprenyl tas upp i inflammerad nackvävnad vilket synliggör de inflammerade vävnaderna, så läkaren kan se vart smärtan uppstår. Kan vara värt att kolla... Att vara skadad med konstant värk driver mig ju in i djungeln av hemliga läkare som inte tror att jag förstår och kortar ner alla meningar och förklaringar. Men det var ju min kropp och jag kräver att få veta, att få ta del av mina egna journaler osv. Har dom gjort allt dom kan för att hjälpa mig? Eller går dom efter ett schema: vi testar dessa mediciner, denna rehabilitering och så avvaktar vi. Sen är många patienter så trötta och uppgivna och kanske deprimerade så att vi ger upp. Då blir vardagen jobbig, och vi kanske aldrig kan jobba osv osv. Så. Finns det når mer att göra med min skadade nacke så ska jag ta red på det och få det gjort. Det är mitt liv och jag vill må så bra som möjligt, både för min skull och för min familjs.Kram ;)

ANNONS
Av Sofia Eriksson - 10 april 2013 15:25

Idag är det onsdag. Våren är fortfarande lite blyg men solens strålar värmer när dom kikar fram. Längtar efter värme, skönt för kroppen, värken minskar lite. Kylan är hemsk när man har ont i leder mm. Just nu är jag uppe i 500 MG gabapentin. Medicinen är den snö läste jag ätit om man ser till biverkningar. Tyvärr märks ingen bättring. Första tiden med gabapentin var jag trött, nästan som drogad, såg suddigt mm, vilade och gillade laget. Sen kom en period med vardaglig värk dvs kroppen värmer men jag håller mig på benen. Bra med energi. Sedan i lördags har värken accelererats och min positiva glöd och glädje är lite som bortblåst. Jag har regelbunden kontakt med rehabkliniken i Västervik, vilket känns tryggt. Idag pratade jag med trevliga Pia, sjuksköterska, och när jag har dessa var toppar så ska jag även äta panodil. Meningen med min nya medicin är som sagt att lindra min nervvärk, att dämpa min centrala sensisering, och helt enkelt få mig att må bättre. Min måldos är 900 MG. Sedan ska jag stå på den dosen under sommaren och se hur det blir. OM den hjälper. Just nu har jag extrem huvudvärk som sträcker sig från näckros ett en över huvudet och fäster mellan ögonbrynen. Helt domnad och stickig vänstra ansiktshalvan, axel, arm och ner i handen. Dessutom värk i bröstkorg, nyckelben, och båda armar och händer. Känns tungt nu. Men det borde vända snart. Åter tankar på balans. När jag nu kommer på benen igen, KAN jag då ta det lugnt, inte bära, inte busa, inte sjunga inte spela, inte leka...helt enkelt inte leva. Eller? Hur tusan hittar man balansen, jag är ju som jag är. Levnadsglad från början, och efter olyckan samt efter jobbiga dagar med extrem värk när jag är sängliggande så är det självklart att jag är ännu mer levnadsglad och lycklig att kunna vara uppe. Jaja, en dag i taget. En sak i taget. Snart stormar mina älsklingar in genom dörren och mitt hjärta sjunger:) jag ligger på soffan i morgonrock med en kopp kallt kaffe framför mig. Inte har jag lagat middag eller tvättat. Men min familj älskar mig onda. Min man lagar middag och kysser mig i pannan. Jag är så lyckligt lottad. Kram på er alla fina, som läser min blogg. När jag är piggare kommer jag att ta kontakt med er, vi kan byta erfarenheter, pigga upp varandra mm. Snart är våren här på riktigt...

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se