28 juni 2020

Kära Ni!

Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp på grund av nervskadorna. Men efter min sista operation kan jag nu alltså bada utan smärta, trots att det är kallt i vattnet. Det är verkligen så ljuvligt att doppa mig och sedan kliva upp och sätta mig på bryggan. Det ger mig en slags inre ro och en fantastisk avslappning. Igår var det dock väldigt varmt när hela familjen tog ett kvällsdopp.

Min höft har blivit så gott som helt bra efter en veckas medicinering av anti-inflammatoriska tabletter och rehabiliteringsövningar. Jag är inte ute och promenerar ännu, har bara strosat på stan eller när jag är och handlar. Däremot har jag cyklat korta rundor och tycker att det känns bra. Det gäller dock att ha högt styre så jag inte belastar nacken genom att hänga framåt.

Jag funkar väldigt bra i vardagen, trots att jag har en dela smärta kvar. Mina domningar är så gott som borta och jag har väldigt sällan huvudvärk. Idag har jag dock dragit i min handbroms, precis som jag alltid får göra med jämna mellanrum eftersom jag ju gärna kör på när jag har kraft. Kroppen hänger inte med i det tempot som mitt huvud vill vilket ofta resulterar i att jag kraschar. Nu har jag väldigt ont i nacken, fästena i bakhuvudet men också i armar, mage, rygg och ben. Allt säger liksom stopp. Och då är det bara att pausa…

Jag har sedan ett år tillbaka en problematik med dubbelslag samt hjärtklappning. Jag utreds för detta hos en hjärtläkare. Jag har gjort 48-timmars-ekg som visade många dubbelslag, jag har gjort ett ultraljud av mitt hjärta som inte visar något fel och nu ska jag få ett tum-ekg och sedan träffa hjärtläkaren igen. I höst ska jag även tillbaka till Spine Center för undersökning och röntgen. Jag håller mig sysselsatt…

Men framför allt ska jag njuta av lata dagar, även dagar av träning när kroppen tillåter tillsammans med min familj.