Direktlänk till inlägg 26 maj 2020

Operation på Spine Center och tiden efter.

Av Sofia Eriksson - 26 maj 2020 23:08

Operation 10 mars på Spine Center
14 maj 2020


Kära Ni!


Nu har det gått drygt 2 månader sedan min nackoperation i Stockholm och jag ska i detta inlägg sammanfatta tiden strax före och efter operationen. Sedan följer ett inlägg som är dagbokanteckningar om tiden efter operationen.

Jag och min man åkte upp till Stockholm måndagen den 9 mars och bodde en natt på Zleep Hotell i Upplands Väsby, Den 10 mars skrevs jag in på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center. Jag delade rum med 2 kvinnor som redan opererats, men jag fick bästa platsen- vid fönstret. Avdelningen låg högt upp så jag hade fantastisk utsikt. Jag började med att gå till provtagningen, därefter fick jag fylla i en del papper och prata med en sköterska. Min man åkte hem till Öland och våra döttrar. Jag kände mig väldigt välkommen och omhändertagen av alla som kom in och pratade med mig. Dock var jag väldigt nervös inför operationen. Jag fick kvällsfika men jag satt i min säng bakom mitt draperi och åt i lugn och ro. Orkade inte vara social och sitta i lunchrummet med andra som hade eller skulle opereras. Jag behövde bara vara för mig själv. Jag lyssnade på book-beat och pratade med barnen. Jag duschade första omgången med descutan. Jag fick alvedon och även en låg dos insomningstablett för att kunna sova på natten vilket jag gjorde.

Klockan 06.00 blev jag väckt för att duscha andra omgången med descutan och för att få kanyl i handen, under operationen sattes även en på foten. Jag fick mediciner och kl 07.00 ringde jag hem och pratade med familjen. Jag var den första att bli opererad så jag skulle bli hämtad ca 07.30 för att köras ner till operationssalen. Jag hade sagt till innan att jag lätt mår illa och kräks och vill inte ha morfin. Vad jag fick istället vet jag inte men jag sov ordentligt och var svårväckt! Sköterskorna på uppvaket försökte väcka mig flera gånger, och tyckte att jag skulle gå upp på toaletten. Jag hörde dom men sov gott vidare och nästa gång jag försökte öppna ögonen hade jag en smörgås i handen eller ett glas vatten. Jag orkade inte tugga och jag spillde vatten över mig eftersom jag somnade om hela tiden och glömde då av att jag fått något i handen. Sent på eftermiddagen skulle jag försöka resa mig men skakade då så mycket i benen och höll på att kräkas så jag fick lägga mig igen. På kvällen när de körde in mig på rummet så skulle jag göra ett nytt försök att resa mig ur sängen och ta mig till toaletten. Jag hade hjälp av 2 sköterskor och en gåstol men jag kräktes några gånger vid ansträngningen. Tillslut blev det ett lyckat toalettbesök. Jag opererades först men kom tillbaka till vårdavdelningen sist av alla.

Operationen utfördes via främre fusion, alltså snittet läggs på halsen och i mitt fall i samma ärr där de gick in 2017 då jag gjorde en liknande operation i Linköping. Mina axlar tejpas ner och detta gör att jag har rejält ont länge efteråt i skuldrorna. Det är väldigt ärrigt, särskilt i operationsområdet C6-C7. Man ser att den gamla buren som sattes in 2017 sitter löst men den går inte att plocka ut i en bit utan måste fräsa bort den med en 5 mm grov diamantborr. Sedan görs en total friläggning av nerver på båda sidor och där är det också väldigt ärrigt samt en inflammerad nervrot. Sedan fräser man bort hela disken C5-C6 och frilägger alla nerver även på denna nivå och här finns också en inflammerad nervrot. Ny bur sätts in, platta och sammanlagt 6 skruvar avslutar detta ingrepp. Slutligen röntgas det nya materialet och allt ser bra ut. Efter sommaren ska jag tillbaka till Stockholm Spine Center och träffa kirurgen samt röntgas igen för att se att det läker som det ska.

Dagboksanteckningar efter operationen.
12/3
Får i mig lite mat, morotssoppa och pannkakor med grädde och sylt. Jag har väldigt ont i halsen, känner mig trött och matt och har träningsvärksliknande smärta i axlar, nacke och skuldror. Går första långsamma promenaden i korridoren med gåstol. Sedan får jag alvedon och ipren- skulle inte fått ipren men det blev en miss av en sköterska och samma sköterska gav mig oxynorm fast jag bestämt nekat till detta eftersom jag mår extremt illa av dessa preparat- och jag kräktes förstås av dessa...

13/3
Jag är väldigt trött, har huvudvärk och smärta i axlar och skuldror. Jag har väldigt ont i halsen och har svårt att svälja. Det piper och gnisslar i halsen. Det bubblar i bröstkorgen vilket får mig att rapa. Förutom detta känns det bra i armar och ben, domningarna har redan lättat och på vissa ställen försvunnit helt. Jag får värme och massage. Min kirurg kommer in och pratar med mig varje dag. Han ser till att jag får smärtstillande.
Jag sover en stund, har en värmedyna mellan onda skulderblad. Vaknar svimfärdig och skakig med domnad underläpp. Får lunch och tar Citodon tillsammans med alvedon. Sover igen och vaknar välmående förutom lite huvudvärk och smärta från höger axel och ner i skulderbladet. Gick utan gåstol och hämtade kaffe! Fortsätter med Citodon och Alvedon samt stesolid. Får medicin mot förstoppad mage. Jag har svårt att sova, vrider och vänder mig med svår smärta mellan skuldrorna. Får värmedyna och insomningstablett.


14/3
Efter frukost rullar jag axlar, vickar på ben och fötter och känner min kropp på ett nytt sätt nu efter operationen. Inte som en ond domnad tung klump utan jag känner mer, har en slags kroppskontroll. Vågar inte hoppas på mirakel men det känns bra, Längtar efter att kunna gå promenader. Får Citodon, lavemang, slemlösande för halsen och sedan vilar jag innan mina föräldra kommer och hämtar mig. På grund av Coronautbrottet så är det besöksförbud och jag får hjälp ut till parkeringen. På eftermiddagen sitter jag i bilen och är på väg hem till Öland och min älskade familj! Resan går bra i börja, vi stannar ibland så jag kan röra lite på mig. Mot slutet är det jobbigt och jag vill bara komma hem. Är trött och har ont.

Väl hemma dricker vi te och tittar på Mamma Mia 2 och jag slumrar lite till och från i soffan. Till natten tog jag Citodon, stesolid och en insomningstablett och sov ok den natten. Konstaterar dock att stesolid inte hjälper mot den smärta jag har nu, nämligen spänningshuvudvärk, halsont, slemmig i halsen och ont mellan skulderbladen, främst höger sida.


15/3
Jag är väldigt trött och yr. Tar mina smärtstillande och går och lägger mig efter frukosten och sover. Går inte upp förrän efter kl. 15.00 Vi äter middag i uterummet och sedan sitter vi i våra sköna fåtöljer i uterummet och dricker kaffe och äter barnens supergoda chokladbollar. Jag är fortsatt matt och trött, ont i nacken höger sida och nedåt skulderbladet. Lägger värmedyna mot det onda och känner ett lugn i själen. Hoppas kunna gå en promenad imorgon och även ta en dusch.


16/3
Sovit ok, vaknade några gånger när jag vände mig. Svårt att svälja, känns tjockt i halsen och jag måste harkla mig och hosta och dricka mycket vatten under natten. Jag gick upp med familjen och åt frukost men sedan la jag mig igen och var väldigt frusen. Sov och vaknade genomsvettig. Gick en första promenad ute i trädgården och gjorde mina övningar i solskenet vilket kändes fantastiskt. Axlar och skuldror ömmar rejält fortfarande, mitt vänstra pekfinger är domnat men det är den enda domning som finns kvar på hela mig efter operationen. Huvudvärk i pannan- alltså inte bak i nacken som jag vanligtvis haft.
Följande dagar mår jag väldigt dåligt, ligger och sover/vilar mycket. Äter smärtstillande. Tar små promenader när jag orkar och klarar av det, gör mina rehabiliterings-övningar.


1/4
Fortsatt svårt att svälja och är väldigt svullen på halsen. Trött, det värker i axlar och skuldror ner i vänster arm och hand samt över C7. Känner mig sämre, känner mig sju. Ringer min kirurg för att fråga om detta, om jag ändå ska tvinga mig ut på promenader och göra mina övningar. Dagen efter känner jag mig febrig och mitt operationssår varar och luktar illa. Ringer 1177 som skickar mig till vårdcentralen. Där borde det givetvis gjorts en sårodling men jag skickas hem och ombeds att kontakta Spine Center för att de ska tala om för min vårdcentral vad de bör göra. Detta är på en fredag. Min kirurg ringer upp mig efter att ha tittat på bilderna jag mejlat och sätter in penicillin direkt men ifrågasätter varför ingen sårodling tagits. Efter att ha blivit bollad hit och dit så tas äntligen en sårodling som sedan visade stafylokocker. Penicillinkuren hjälper och jag blir snabbt bättre.


Nu följer en tid av upp och ner. Känner mig absolut mycket bättre och är rörlig och går promenader, allt längre sträckor med högre tempo. Sedan blir det bakslag och jag får väldigt ont. Jag träffar min fantastiska sjukgymnast och får övningar till bålen.


Jag har väldigt ont i svank och bäcken, ner i ljumsken och ut en bit över höger lår. Jag gör mina övningar men får allt svårare att klara av dom pga smärtan och promenaderna blir allt färre och kortare. Vaknar på nätterna när jag rör mig, det smärtar att ligga på rygg. På mornarna i köket klarar jag inte av att stå upp och fixa frukost, jag trampar och lyfter benen och den molande ihållande smärtan långt ner i ländryggen sitter på höger sida, och sträcker sig ner i höger ljumske och lår. Det gör minst ont när jag ligger på sidan med benen uppdragna. Pratade med min mor och hon sa åt mig att ringa 1177.  Jag vill ju helst inte ha kontakt med sjukvården, helst bara fortsätta bli bättre och kunna fortsätta mina fantastiska promenader i skogen. Men. Nu går det ju uppenarligen inte. Så jag gjorde som hon sa och de skickade mig till vårdcentralen där det konstaterades att jag har slemsäcksinflammation i höften pga överansträngning. Nu ska jag äta inflammationshämmande och paracetamol i en vecka, sedan får jag eventuellt en kortisonspruta. Vila, värme och lätt massage. Det gör väldigt ont men känns bra att veta vad denna nya smärta beror på. Jag som är van vid kronisk smärta tänkte ju att detta är något nytt jag ska behöva lida av och leva med. Nu hoppas jag att det klingar av så jag kan fortsätta min rehabilitering. I lugnt tempo. Inte så snabba eller långa promenader. Och hitta balans. och så vidare...


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Eriksson - 28 juni 2020 20:50

    28 juni 2020   Kära Ni! Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp p...

Av Sofia Eriksson - 10 mars 2020 17:10

Kära ni!   Klockan är nu 17 och jag har just ätit middag på avdelningen. Kokt potatis, kokta grönsaker, blomkål och nån skinksås. Tidigare satt jag en stund i sjukhuskyrkan, där var det lugnt och harmoniskt vilket jag och mitt inre behöver då sis...

Av Sofia Eriksson - 29 januari 2020 19:37

    29 januari 2020 Kära Ni,   Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mo...

Av Sofia Eriksson - 19 januari 2020 20:59

  18/1 2020   Kära Ni,   Jag är alldeles upprymd, lycklig, varm i hjärtat och försiktigt hoppfull efter veckans besök på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center Stockholm. I onsdags åkte jag och min kära mor upp till Stockholm och bodde på et...

Av Sofia Eriksson - 4 december 2019 22:30

 4/12 2020   Kära Ni, Häromdagen fick jag ett brev från Spine Center med ett datum för besök hos kirurgen som ska operera mig. Då ska jag även träffa narkosläkaren. Så i januari ska jag åka dit, sedan blir jag uppsatt på väntelistan för operati...

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2020 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Whiplashmamman


Ovido - Quiz & Flashcards