Alla inlägg under augusti 2015

Av Sofia Eriksson - 28 augusti 2015 19:28

Kära Ni,

hoppas att ni alla har haft en fin vecka och att ni kunnat njuta av vårt sensomarväder. Idag har det varit riktigt varmt här på Öland och jag har haft min fina vän på kaffe på förmiddagen. Sedan sov jag en stund innan barnen kom hem. Ikväll äter vi gott framför tvn och njuter av att det är helg.


Jag har just pratat med världens bästa läkare, Åke Nyström. Det känns alltid så tryggt och lugnt efter våra samtal. Under hösten ska vi träffas och när jag uppnått ett stadigt läge i mitt smärttillstånd kommer vi upprätta en plan för min nästa och förhoppningsvis sista operation.


Jag har haft några jobbiga nätter, inte svårt att somna in för jag är jättetrött, men jag vaknar av mina värkande och stickande armar och händer. Även ben och fötter bråkar. Nervsmärta är fruktansvärt! Det ilar, sticker och smärtar från axlarna hela vägen ut i fingrarna. Även ansiktets vänstra sida är som vanligt domnat runt näsan och läppen samt en bit upp på kindbenet. Jag har min envisa huvudvärk men den är under kontroll men det gäller att ta det lite lugnt för om jag anstränger mig eller gör för mycket så exploderar huvudvärken. Jag har mycket smärta i mitten av bakhuvudet och vaknar om jag legat för länge på rygg och får kuddens tryck för länge mot bakhuvudet. På sistone har jag ökat intaget av medicin, då främst oxycontin och när det är som värst stesolid.


En dag i taget. Njut av allt livet ger. De små sakerna som barnens leenden och kramar, är maken tar min hand och att kunna gå ut i trädgården och plocka världens godaste plommon.


Jag önskar er alla en trevlig helg,

Kram

/Whiplashmamman

ANNONS
Av Sofia Eriksson - 20 augusti 2015 19:39

Kära Ni,

I början av sommaren kände jag mig ganska bra. Jag var pigg och hade mindre smärta och framför allt mindre huvudvärk. Under sommaren har jag lagt min energi på mina barn, min familj och mina vänner. Jag har tagit en paus ifrån allt kämpande, allt pappersarbete och alla kontakter med sjukvård osv. Jag har fått nya handläggare på försäkringskassan och på mitt försäkringsbolag. Men jag har kvar min fantastiske jurist och så har jag ju självklart kontakt med Åke Nyström. Under hösten ska jag åka till Linköping och träffa honom för att diskutera framtida operation.


Jag har under åren lärt mig att slappna av och vara i nuet. Jag får känna efter hur jag mår när jag vaknar. Känna efter vad jag orkar göra just denna dagen, kanske stannar jag kvar i sängen eller soffan, kanske åker jag och hälsar på en god vän eller så tar jag emot besök. Men hur dagen än blir och hur jag än mår så accepterar jag att det är som det är. Jag tar en dag i taget. Jag har gicetvis stora förhoppningar om att nästa operation ska få mig i så bra skick som möjligt men jag är också instlld på att mitt liv kommer att fortsätta och vara underbart även om jag förblir i det skick jag idag befinner mig.


Jag har mycket smärta i nacken. Jag har värk och domningar/stickningar i händer även ibland i armarna. Jag har smärta vid nyckelbenen som strålar ut i händerna. Jag har huvudvärk ibland och tinnitus ständigt. På vissa punkter i ansiktet är jag fortfarande domnad. Allt detta blir värre då jag anstränger mig.


Nu har barnen börjat på dagis och i skolan. Minsta har ett år kvar på förskolan, mellantjejen har börjat i 1an och äldsta tjejen går i 3an. Fantastiskt! Scheman pryder kylskåpet, alla lappar är påskrivna och inlämnade till lärarna, vi har fått tider för utvecklingssamtal och gympaväskor är packade. Nu börjar det märkas att vi har 3 barn, 3 olika klasser att hålla koll på, 3 uppsättningar av allt...men jag älskar det.

Nu är barnprogrammen dock slut och vi har lässtund innan släckning.


God Natt Allesammans!

Kram

/Whiplashmamman

ANNONS
Av Sofia Eriksson - 12 augusti 2015 19:58

Kära Ni,

Då går även denna vecka mot sitt slut. Våra döttrar har börjat på fritids och dagis denna vecka, de är glada över detta;) Det är tomt och tyst i huset om dagarna, men jag tar igen mig kan man vällugnt säga...Idag stängde jag bara in mig och satte mobilen på ljudlöst. Såg lite på en tv-serie som heter "Rita", den är annorlunda och väldigt bra!


Jag har ju kronisk värk, alltså ständig- hela tiden -alltid- utan uppehåll-ont! Jämt. Varje dag. Men efter många år har jag vant mig, jag har lärt mig at hantera och leva med smärtan- inte så att jag accepterat mitt öde och gett upp, men jag tar dagen som den kommer, lyssnar på kroppen som jag verkligen lärt känna, går alltid över gränsen för vad jag egentligen klarar av. Men jag lever. Här och nu!


Nu är jag stel, har smärta i nacke och axlar, armar, händer och fingrar. Värk i käkar uppemot tinningarna. Huvudvärken är under kontroll, den blir påtagligt värre när jag anstränger mig (alltså gör någonting) och om jag lutar huvud och nacke framåt. Jag försöker alltid att ta det extra försiktigt när jag får huvud- och ansiktssmärtor då det kan leda till mina smärtgenombrott. Då blir jag yr, mår illa och kräks, kan varken äta eller dricka och har så enormt ont i huvudet att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Såhär blev det förra veckan och jag hade 2 fruktansvärda dagar, men det var faktiskt första gången efter operationen i maj. Innan kom detta minst en gång i månaden i snitt, och slutade alltid med akuten där jag fick stesolid mm samt dropp. Denna gång kunde jag stoppa smärtcirkeln hemma med hjälp av värktabletter, främst stesolid.


Nu är det strax lässtund innan tjejerna ska sova.

Kram på er

/

Whiplashmamman





Av Sofia Eriksson - 4 augusti 2015 22:04

God kväll, kära Ni!

Jag kommer inte att skriva så mycket idag då mina händer,pekfingrar och handleder trilskas! Nervvärk och domnad. svag och fingrarna vill inte styra. Men nu är det i allafall sommarvärme med sol om dagarna, jätteskönt! Min käre make snickrar i äldsta dotterns blivande rum och min far snickrar på en mysig farstukvist jag drömt om så länge! Jag är bortskämd...


På sista tiden har jag varit lite nedstämd i hjärtat då jag så tydligt inser vilka begränsningar min nackskada orsakar mig. Det har varit familjefester med volleybollmatcher, fotbollsmatcher, springtävlingar, projekt hemma som har med snickeri eller måleri att göra- och allt detta är saker jag älskar men omöjligt kan delta aktivt i. Jag kan inte hjälpa till. Bara stå bredvid. I min hjärna är jag fortfarande pigg och stark och vältränad och vill kasta mig in i matchen, spika upp bräderna jag själv bär, måla om möbler osv... Men i verkligheten är det inte så. Jag är inte den jag var och ibland  blir det påtagligt och då känner jag sorg över det. Men allra oftast är jag ok med de och fokuserar på nuet. Att må bättre nu än igår exempelvis och att njuta av bra dagar.


Vad gäller landstinget så lägger jag ingen energi på dem just nu. Har ingen ork kvar, de med makt ser och läser det de vill se och läsa. De ser INTE till den enskilde patienten, de ser inte heller till hela samhällskostnaden eller mänskligt lidande. Och som liten person, sjukskriven, med denna typen avskada kommer jag ingen vart. Inte nu i alla fall. Och jag vill ta min energi och mina bra dagar och ge åt min familj, mina barn och mina fantastiska vänner.


Jag har en operation framför mig. Inget datum än- Men det känns i alla fall väldigt bra!


Stor kram,

/

Whiplashmamman



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se