Kära Ni,

Denna måndag började med bittra tankar gällande vårdkarusellen många av oss nackskadade fastnar i, fortsatte med ett samtal till Neurokirurgiska och aavslutades förvånande nog med ett glas rött och chokladpraliner!

I augusti träffade jag en neurokirurg i Linköping som inte sett mina journaler eller röntgenbilder, och han lovade mig att när han läst in sig så ska jag få komma på ett återbesök till honom, där vi diskuterar min nacke, min framtid och hur han kan hjälpa mig. Om jag inte var nöjd med hans utlåtande, skulle han remittera mig vidare till Stockholm för en second opinion. Jag har fortfarande inte hört ett ljud! Däremot har jag blivit kallad till Västerviks Smärtklinik av honom, där en selektiv nervblockad föreslås. Så imorse ringde jag till Neurokirurgiska och bad om en telefontid till denne neurokirurg. Det fanns inga telefontider innan december! Då sa jag med bestämd, väldigt tydlig, och eventuellt lite irriterad röst att jag faktiskt är hans patient och man kan inte behandla patienter hur som helst! Inte skicka patienter till andra sjukhus för utredning UTAN ATT BERÄTTA  detta för patienten. Vi är människor, sjuka människor värda att bli behandlade med respekt och omvårdnad. Han får helt enkelt hitta några sekunder och ringa upp mig för att förklara hur han tänker. Om han ringer återstår att se.

När jag sedan hämtade in posten fanns där ett brev från Stockholm Spinecenter och en neurokirurg som tittat på mina röntgenbilder och konstaterat att min bur (som är insatt i halsryggen efter diskektomin 2017) ej är inläkt och att det även börjar bli problem på nivån ovanför och jag behöver kirurgi med bur och platta på nivå c5-c7.

När jag kommer till Linköping ska jag diskutera med neurokirurgen där om det verkligen är han som ska operera mig eller om jag faktiskt kanske bör opereras i Stockholm. 

Min känsla får avgöra. Fakta och magkänsla ska få mig att bli bättre! Nästa år ska jag vandra!

Men nu. Nu ska jag ta en till pralin.

Stor kram

/Whiplashmamman

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    28 juni 2020   Kära Ni! Det är slutet av juni månad och vi har värmebölja på vår vackra ö. Men redan i början av månaden så doppade jag mig! Jag har ju haft svårt att bada då minsta känsla av kyla förvandlades till smärta på min kropp p...

Operation 10 mars på Spine Center14 maj 2020   Kära Ni! Nu har det gått drygt 2 månader sedan min nackoperation i Stockholm och jag ska i detta inlägg sammanfatta tiden strax före och efter operationen. Sedan följer ett inlägg som är dagbokante...

Kära ni!   Klockan är nu 17 och jag har just ätit middag på avdelningen. Kokt potatis, kokta grönsaker, blomkål och nån skinksås. Tidigare satt jag en stund i sjukhuskyrkan, där var det lugnt och harmoniskt vilket jag och mitt inre behöver då sis...

    29 januari 2020 Kära Ni,   Det är onsdagskväll och jag sitter i min favoritfåtölj i min favorithörna i vardagsrummet. Härifrån ser och hör jag allt. Ser just nu två av mina tre älskade döttrar. De ligger i soffan och tittar på tv och mo...

  18/1 2020   Kära Ni,   Jag är alldeles upprymd, lycklig, varm i hjärtat och försiktigt hoppfull efter veckans besök på Löwenströmska sjukhuset, Spine Center Stockholm. I onsdags åkte jag och min kära mor upp till Stockholm och bodde på et...